Ryska revolutionen / Första häftet / 11 (1917) Author: Hannes Sköld Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Revolutionens förspel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En vacker dag försvann så den sibiriske
lyckoriddaren. De av kejsarinnan igångsatta
förtvivlade efterspaningarna hade inget resultat,
tills man en dag liittade ett lik i Nevan, som
legat där länge. Ryktet vill med bestämdhet
veta, att Rasputin blivit nedskjuten i furst
Jusupoffs slott en kväll, då utom slottets ägare
och han själv funnos tillstädes furst Dmitri
Pavlovitj och dumamedlemmen Purischkevitj.

I den bil, som forslade Rasputins lik till det
kloster, där han blev bisatt, satt två män. Den
ene av dem var den dåvarande inrikesministern
Protopopoff, fordom liberal dumamedlem, men
vid denna tid sfärernas hopp och besluten att
spela rollen av Rysslands starke man. Det var
han som ställt upp kulsprutor på hustaken i
Petrograd ocli organiserat gendarmeriet att
skjuta på folket.

Inte ens i döden kunde Rasputin låta bli att
ställa till skandal. De försiktigare hovkretsarna
försökte intala de bestämmande att sända liket
i tysthet till Sibirien för att inte väcka
indignation bland folket. Men häremot satte sig
kejsarinnan med all frenesi.

— Har man tagit honom ifrån mig i livet,
så skall jag åtminstone behålla honom i döden,
sade hon.

Mot bakgrunden av en Grischka Rasputins
orgier tedde sig fruktansvärd den nöd, som
under den gamla regimens sista tid rådde i
särskilt den ryska huvudstaden och som
slutligen ledde till revolutionen. Miljukoffs stora
avslöjningstal mot »de dunkla krafterna» blev,
fastän stympat av censuren, dock till sitt
huvudinnehåll känt för befolkningen och bidrog att
stärka dumans ställning och förtroendet för den
bland folket.

Militärskolornas demonstrationer i Petrograd 19 mars (gammal stil). På den främsta läses: Leve konstituerande församlingen. På den andra fanan: Soldater, arbetarfolk, vi äro med eder. På den främsta fanan: Segern över Vilhelm är frihetens underpant.

Men just duman, den enda institution, som
folket med fullt förtroende blickade upp till,
hade genom sin alltför stora självständighet
blivit tsaren, eller kanske ändå mer hans gemål
och ministrar, en nagel i ögat. Och så kom
dekretet om dumans upplösning, dagtecknat
den 25:e februari (gammal stil). Det hade
följande lydelse:

»På grundval av paragraf 99 grundlagarna
befalla vi, att Dumans och Statsrådets
förhandlingar skola avbrytas den 26:e febr. detta år
och att tidpunkten för dess återinkallande
skall fastsättas till ett datum ej senare än april
1917, beroende på vad de extraordinära
förhållandena kan kräva. Senaten må ej
underlåta att träffa nödiga förfoganden för
uppfyllandet härav.»

Man har efteråt förmodat, att regeringen,
enkannerligen då dess drivande kraft Protopopoff,
haft för avsikt att framkalla en revolution för
att med hänvisning därtill kunna sluta en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>