Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska rikets grundläggning genom skandinaverna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till dem, och tillåta icke någon af sina landsmän förolämpa
sådana personer eller utöfva något slags förtryck mot dem.
Om någon af dem förolämpar en främling, hjälpa de den
senare och beskydda honom. Om någon af deras stammar
begär hjälp, rycka de alla i fält; de splittra icke sina
krafter, utan kämpa enigt mot fienden, tills de öfvervinna
honom. När någon af dem har en rättstvist med en annan,
stämmer han honom inför fursten, i hvars närvaro de då
träta med hvarandra. När fursten fält dom, verkställes det
han befaller. Men om bägge parterna äro missnöjda med
furstens dom, låter han dem med vapen afgöra saken. Den
hvars svärd är skarpast, får rätt. Vid denna strid infinna
sig bägges slägtingar beväpnade för att öfvervara den.
Därpå gå de tvistande löst på hvarandra, och den som besegrar
sin motståndare, vinner rättegången. De hafva präster
(siare, spåmän), af hvilka många befalla öfver fursten, som
om de voro de öfverste bland ryssarna. Stundom befalla,
prästerna dem att frambära offer till sin skapare af hvad
som hälst, män, kvinnor, hästar, och när prästen befaller
något, måste hans befallning åtlydas. Prästen tager då
mannen, kvinnan eller djuret, lägger en snara om dess hals,
upphänger offret i ett träd, väntar tills det uppgifvit andan och
säger, att det är ett offer till gud. — De äro modiga och
tappra. När de anfalla ett annat folk, sluta de icke förr
än de hafva tillintetgjort det; de utplundra de besegrade
och göra dem till trälar. De äro högväxta, af skönt
utseende och visa stor djärfhet i sina angrepp; men denna
djärfhet visa de icke till häst, utan företaga alla sina
krigståg på skepp. De bära vida benkläder; till hvarje par gå
hundra alnar tyg. Sedan de iklädt sig sådana benkläder,
uppsamla de dem i veck vid knät och fastbinda dem där.
— De bära ständigt vapen, emedan de föga lita på
hvarandra, och emedan svek är något mycket vanligt bland dem.
Om det lyckas någon bland dem att förvärfva någon
egendom, hur obetydlig som hälst, blir till och med hans köttslige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
