Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Att lyfta upp kolossen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folk, den ringa böjelsen för initiativ och organisation, den
typiska fatalismen med dess nitschevó = det gör detsamma, allt
välkända egendomligheter, har stundom tillskrivits denna
allmänt sett dåliga kondition hos ryska folket. Det räknas med
att detta i stort sett står på samma punkt som under tsartiden.
Kanske bör man då komma ihåg att många barn sleto särskilt
ont under åren cirka 1916 upp till 20—22. Hungersnöd har
visserligen i alla tider varit en olycksfaktor att räkna med i
Ryssland, än i en trakt, än i en annan, men det har under sista
decenniet varit några alldeles särskilt svåra år, med fall av
kannibalism, efter vad ofta sagts, ehuru väl ingen vet i hur stor
utsträckning. Emellertid råda bättre tider nu, åtminstone
såtillvida att det finns mat i städerna och övriga av
kommunikationsmedlen gynnade punkter.
Men för allmän folkhälsa i verkligt bärande mening behövs
mer än så. I tro på framtida ökad jordbrukseffektivitet, när
kollektivtanken, såsom man hoppas, slagit rot och till på köpet
givit arbetsglädje — men det är ännu ett brännande problem
— sörjer man under tiden åtminstone där man kan det,
materiellt för de uppväxande, en både human och förnuftig princip.
Hoppet, begreppet framtiden, se där vad man i SSSR för
närvarande synes leva mest intensivt på.
Ett särskilt nöje hade jag för min del av ett improviserat
besök jag gjorde under promenad genom en by någon mil utåt
landet från Moskva. En skylt på en av stugorna angav att där
var hemmet för barn medan mödrarna arbetade ute. Min
följeslagare — icke Voksguiden denna gång — och jag gingo in
utan vidare och funno en trevlig ung ”tant”, omgiven av sina
skyddslingar. Barnen voro inte illa klädda, men bra bleka.
Salen var högst otillräckligt vädrad men snygg, med några små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
