- Project Runeberg -  Ryskt : en resa på egen hand hösten 1934 /
38

(1935) [MARC] [MARC] Author: Marika Stiernstedt - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Nattligt möte i Moskva

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den avskickade biljetten gav tillträde till — förblev oupptagen.
Skulle min adressat kanske inte bry sig om att komma?

Men i första mellanakten visade sig äntligen en person och
tog platsen. Vi började ett samtal som om vi varit gamla
bekanta: om vädret, om pjäsen, och lämnade teatern vid nästa
mellanakt.

Vi kunde inte bekvämligen gå in någonstans. Jag visste som
sagt inte exakt vem vederbörande var och kunde ej föreslå
någon restaurang, då dessa torde vara särskilt välbevakade och
jag inte visste om han ville bli sedd med mig. Vi hade bara
att promenera, och vädret var gott, gatorna fridfulla.

I början var min följeslagare butter, litet hånfull, föreföll
det mig. Tanken på provokation från min sida kunde ju inte
alldeles uteslutas! Men då jag ingen personlig fråga gjorde och
öppet utlämnade kontrollerbara uppgifter om mig själv, kom
samtalet småningom i gång. Vi följde trottoaren på en föga
trafikerad gata. Plötsligt, just som vi vikit om ett gathörn, tog
min följeslagare min arm och förde mig snabbt in genom den
på glänt stående porten till en av dessa typiska stora gamla
Moskvagårdar: ”Sch!” Vi stodo tysta en liten stund, en och
annan trampade förbi vår port ute på gatan, slutligen tittade
min följeslagare ut och förde mig sedan tillbaka runt det hörn
vi nyss passerat och in på en tvärgata.

— Följde man oss? frågade jag, litet olustigt berörd.

— Det föreföll mig så, men jag kan naturligtvis ha
misstagit mig.

— Det fanns ju inget skäl.

— Nej, utom att vi inte talar ryska och det räcker för att
väcka lust att upptäcka något.

— Men vad skulle i så fall hänt?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 14 01:21:51 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ryskt/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free