Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Samtal i ryska hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Här bor också fru Petroff, änka efter en marinofficer
med ett annat, fint namn, som mördades 1917. Hon brände då
upp alla sina papper, hela sin komprometterande identitet och
tog sig mitt i brinnande revolution till Moskva med sina två
barn: där skulle ju finnas mat. Hon uppgav sig heta Petroff och
vara änka efter en telegraftjänsteman som skulle dött i
fläcktyfus, när denna som envar vet rasade i Minsk. Nå, men
barnen? Såsom barn till en tjänsteman från tsartiden låt vara
blott på blygsam post i telegrafen kunde dessa då, 1920, inte
komma i skola. Hon sade följaktligen att hon funnit dem vid
vägkanten. Hittebarn tog staten hand om, vad skolgång
beträffar, det var den tid då frågan om alla de övergivna,
föräldralösa, så kallade vilda barnen togs upp — och hennes fick
då gälla för sådana. Därmed var allt på god väg, om inte båda
barnen dött av alla sina tidigare umbäranden i alla fall och
där sitter hon nu, ensam på jorden, utan identitet, utan hopp.
Ja, hon arbetar tungt, det är hennes tröst.
— Bättre gick det fru Z, nästa rum. Hon låg sjuk en hel
sommar, nästan lam, men dottern, som då var tolv år, smög
sig en gång i veckan ombord på tåget ner mot Volga, gömde
sig i lasten eller hängde sig på ett trappsteg, ty där borta kunde
man köpa litet säd och frö. Hon tog med sig maten i en
halsduk, ibland påstås att hon stulit den, och så smög hon sig med
sitt bylte på tåget igen. Ett par gånger blev hon kastad av vid
stationer, men hon gav sig inte. Tolv år! Hon räddade på det
viset moderns liv. Hennes far hade varit en rik fabrikant, en
duktig affärsman, hon bråddes väl på honom.
— Och vad gör flickan nu?
— Nu kommer det sorgliga. Hon fick för stor frihet på det
där viset, och nu har ingen makt med henne mer. Först var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
