Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Nya gudar ersätta de avsatta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
storheter och i processioner bäras de omkring vid festliga
tillfällen, alldeles som fordom helgonbilderna.
Och genom Leninmausoleet på Röda torget, där man får se
honom i en glaslåda, strömma tusentals beundrare och troende
så snart där är öppet. Jag var där för resten själv och
förevisningen var häpnadsväckande, ty Lenin, som han ligger, skarpt
belyst, i svart kostym med ett rött skynke över underkroppen,
ser ut som om han dött några få timmar tidigare, ehuru det
nu redan är tio år sedan (1924). Blek, slutna ögon, ett litet
tunt rödaktigt skägg. På fotografier ser det svart ut, men det
är rödaktigt. Dock, till problemet Leninmausoleet skall jag
återkomma litet längre fram.
Jag gick också och såg en ny, högt uppreklamerad film om
Lenin, ”Tre sånger om Lenin”, en fullkomlig apoteosering av
allt han gjort för Ryssland: hur han lärt de mest efterblivna
folkslag i unionen läsa; hur han lyft haremsslöjan från
kvinnornas ansikten och lagstiftat för mödrar; hur han infört
traktorer på vetefälten och byggt kraftstationen vid Dnjeprostoj —
(vilken inom parentes sagt lär vara så enormt tilltagen att dess
kraft inte ännu på länge kan brukas till mer än en del: det
finns ingenting mer att driva. Och innan nya fabriker hinna
stampas fram ur jorden, förfaller den obegagnade delen av
kraftstationen och kommer att behöva dyrbara ombyggnader.
Om detta är sant, vilket på trovärdigt håll försäkrades vara
allmänt känt, är det bara ett av beläggen på slöseri med tid,
arbetskraft och människomaterial, som ingen får påtala). I
Leninfilmen emellertid fick man se hans begravning upprullas,
interfolierad av gråtande grupper och åter grupper kvinnor,
och deras röster ropade: ”Vad ha vi väl nu att leva för, sedan
du, vår far, lämnat oss?!” Svaret kom: ”Fullfölj mitt verk!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
