Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Intervju med Lenins änka; — Lenins mausoleum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lyckliga omständigheter fogade det emellertid så att jag
erhöll den audiens hos Krupskaja som jag bett om. Jag fick
besked att hon skulle ta emot mig på sitt ämbetsrum en viss
förmiddag klockan 11. Ämbetslokalerna voro inrymda i ett av
de talrika stora före detta privathus eller privatpalats som det
forna överväldigande rika Moskva överflödade av och som
revolutionen beslagtagit. Min guide och jag fingo trava igenom
åtskilliga korridorer och upp och ner för trappor under ideliga
förfrågningar och mottagande av ständigt felaktiga svar, tills
vi äntligen några minuter försenade funno den avdelning av
verket, där Krupskaja arbetade. På en bänk i trappavsatsen
närmast låg en tiggargosse och sov i sina lumpor. Genom en
dörr från gången släpptes vi in i ett smalt litet rum, där fyra
eller fem yngre eller äldre damer arbetade vid skrivmaskiner
och slutligen in i Krupskajas privata arbetsrum, också det
ganska litet, mycket enkelt möblerat med bokskåp, skrivbord,
ett par tre stolar och en soffa mot väggen. Vid skrivbordet
satt Krupskaja själv. Hon reste sig och gick ett par steg
emot oss.
Krupskaja är 66 år, men ser betydligt äldre ut, vithårig, med
gulblekt, ganska påsigt ansikte. Vacker har hon såvitt man nu
kan döma aldrig varit, möjligen täck. Hon var klädd i svart
kjol och en brun bomullsblus, ett bland sovjetryssar vanligt
manligt klädesplagg, samt bar över blusen en stickad brun
yllekofta. Ögonen äro grågröna, med vänlig och fast blick. Hon 1er
ibland, ett på en gång godmodigt och vist leende, som ingalunda
utesluter humor, och detta leende tycks då i sig samla hela
personligheten: man blir värmd av det, man förstår att man har
lov att känna sig hemmastadd och naturlig, man vet sig sitta
inför en prövad gammal människa som trots allt inte upphört
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
