Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Intervju med Lenins änka; — Lenins mausoleum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och så snart mausoleet är öppet fortsätter strömmen av
människor att gå igenom det, två i ledet, tusental i kö: föreningar
och korporationer, vilka anse det vara en skyldighet att deltaga
i hyllningen, fromma eller mindre fromma enskilda, många
turister som räkna Lenin till attraktionerna i staden, åtskilliga
bara nyfikna.
Jag träffade en utländska som bott i Moskva i flera år men
aldrig varit där.
Hur kan man låta bli? Inne i denna jämförelsevis låga, till
sina proportioner beundransvärt välavvägda pyramid mötas
hela den mäktiga unionens tankar i en brännpunkt: hos denne
lille man som närmast väcker föreställningen om en död
skollärare där han vilar, berövad blickens eld och tungans makt,
leendets ljus, vredens rodnad, livet självt. Det torde vara
tämligen likgiltigt om det är mänskligt stoft eller vax som ligger
där: den enkla glaslådan under de röda granitblocken passerar
man dock icke utan att känna en fläkt av stor historia.
Man kommer i mausoleet från Röda torget in rätt framifrån,
turnerar först åt vänster utför en trappa och svänger sedan
i ett par avsatser åt höger ned till kryptan, ett alldeles kalt
kvadratiskt rum. Man kommer alltså in i kryptan på höger sida
om den dödes huvud och kön får sakta gå runt kistan, alltså
förbi den dödes fötter så att man ett ögonblick där har honom
en face — och så ut till vänster. Tvenne beväpnade soldater
hålla vakt med blickarna skarpt fästa på de passerande.
Jag vände mig hastigt om innan jag gick ut och hann ta in
ett par av ansiktena ur processionen bakom mig. Över det ena
runno tårar, över det andra såg jag ett hånfullt leende...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
