Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. En fläkt av rysk landsort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag försökte ge en skiss av det parlamentariska styrelsesättet,
allmänna val, fri press och dylikt och det uppstod en stunds
reflekterande tystnad, under vilken jag smög en blick till vår
hygglige vän, den unge folkkommissarien, som naturligtvis var
med. Vad tänkte han om min lilla upplysningsverksamhet?
Hans ansiktsuttryck var ganska slutet.
Nu ville man veta vad jag själv skrev. Jag svarade att jag
inte trodde mina Jaroslavlsvänner skulle bry sig mycket om
det, då det rörde sig om mänskliga konflikter, psykologi, etiska
problem, men inte om det ”nya” arbetet, fabrikernas liv och
dylikt, som man sagt mig vara litteraturens uppgift i SSSR. —
Livliga protester! Och så tvangs jag redogöra för innehållet i
ett par av mina böcker. Jag valde bland annat en, som berör
frågan om de så kallade oäkta barnen och jag avbröts hela
tiden av intresserade inpass angående detaljer. Slutligen
förklarade en av de närvarande: — Jag tänker nu skriva något
snarlikt! Det var ett bra ämne.[1]
Plötsligt blev det tyst i salen. Två unga män i uniform hade
trätt in. De föreställdes något pompöst som representanter för
Röda armén, och det var tydligt att deras närvaro
uppskattades som en ära för klubben. Den ene av dem sades vara poet,
den andre prosatör. Prosatören tog strax ordet:
— Nå, vad sade man i Sverige om Tjeljuschkinexpeditionens
räddning? Ansåg man där att något borde göras för de
nödställda uppe i Ishavet, eller inte?
— Hur så? Hos oss är det självfallet att om en enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
