Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Farväl Ryssland — eller på återseende?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ansvar och stå för ansvar med sin egen, inte person men
personlighet.
Ryssen har alltid så haft det och skulle inte tåla vid bättre,
har någon sagt mig. En egendomligt cynisk synpunkt på ett
folkkonglomerat, där rik begåvning inte kan bestridas.
Skulle också — vilket för mig ter sig som rena skära utopin
— det sovjetkommunistiska samhället lyckas bli färdigt,
programenligt, så att myrstacken en dag stod avrundad och
mekaniken fungerade, är det mig dock omöjligt tro på normal
trevnad i livsförseln där. Ty förutsättningen för denna succé är en
kadaverlydnad av hittills oanade mått, byggd på fenomenal
allmän fördumning (biologiskt otänkbar, antagligen), och på
utplånandet av all mänsklig värdighet och ambition, något som
mänsklighetens hela historia talar emot.
— — —
Jag reste till Ryssland sjudande av intresse, frågvishet och
sympati. Jag for hem igen beklämd. Nattåget från Moskva
kommer till Negoreloje strax före polska gränsen vid 12-tiden
nästa förmiddag. Jag tillbringade morgontimmarna vid
kupéfönstret, emellanåt med kameran framme. Det blev några sista
suddiga bilder... Farväl, Ryssland, kära gamla halvt om halvt
möderneland, farväl! — eller på återseende?
Får jag komma dit igen? Knappast sannolikt och det gör
mig ont. Men vem vet ändå? Om Ryssland av i morgon törs
väl ingen sia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
