Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Nestorkrönikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
FÖRSTA KAPITLET.
ty det östromerska riket saknade i sanning denna betingelse, och
från Konstantinopel var det lika långt till Novgorod som från
den ryske musjiken till den vite tsaren i Petersburg.
Vidare framhålles i begynnelseorden, att dessa främlingar eller
varjager icke kommo först år 862, utan att de redan förut hade
gjort påhälsningar, vilka alls icke kunna ha varit av fredlig natur,
eftersom de hade gjort de infödda slaverna skattskyldiga och sedan
drevos tillbaka till väster. Och dessa kommo över havet,
Östersjön, från den skandinaviska halvön, och varjager är ju intet annat
än väringar, de i grekisk tjänst anställda nordmännen, ehuru
många ryska forskare (att särskilt nämna den lärde Qedeonov,
direktör för Eremitaget och de käjserliga teatrarna, † 1877) gjort
sig all möda att fuska bort den rätta betydelsen genom diverse
lösa hypoteser. Identiteten mellan ryssar (i ursprunglig
etymologisk, icke etnografisk mening) och svenskar styrkes ju av Nestor
själv, i det att han sammanställer dessa rusi med sviar,
anglikaner, goter och urmaner (förmodligen en förvrängning av normalier).
Man får emellertid ej förtänka den rysk-patriotiske krönikören,
att han, med erkännande av det utländska elementets införlivande
med den ryska jorden, skarpt betonar slavernas förstfödslorätt,
vilket ju ej heller någon förståndig människa kunnat eller velat
bestrida, om också Nestors uppgift, att staden Novgorod funnits
före varjag-tiden, får stå för hans räkning. Gång efter annan
återkommer Nestor med synbar tillfredsställelse till sin grundsats
om den slaviska ancienniteten i Ryssland. På tal om
kristendomens införande genom Kyrill och Metod heter det: »Även Paulus
hade lärt i Mähren, ty där är Iljurik (Illyricum), dit Paulus kom,
och där funnos först slaver. Följaktligen var Paulus lärare för
ett slaviskt folk, och av samma språkstam äro även vi ryssar.
Följaktligen är Paulus även Rysslands lärare, enär han undervisade
på slaviskt tungomål. Men slaviskt språk och ryskt är ett. Efter
varjagerna uppkallades visserligen Ryssland, men dessförinnan
voro där slaver.»
Rätt länge bibehöll sig i Ryssland det varjagiska elementet så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
