Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Igorkvädet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lagt edra huvuden ned för de heliga kyrkorna, för den ryska
jorden och den kristna tron. Edert dödsläger vart bäddat mellan
Don och Dnjeper på Kulikovo-fältet. Förlåten mig och välsignen!
Allom tillkomme kronan i det tillkommande! Pris vare vår Gud!»
Denna predikoton i dikterna »Zadonstjina» och »Sången om
storfurst Dmitrij Ivanovitj’ seger över sin motståndare tsar Mamaj»
röjer tillräckligt, huru den poetiska nivån sjunkit i Moskva. Och
det är helt visst i både historiskt och psykologiskt avseende
oriktigt, då en rysk storfurste beder sina bojarer om förlåtelse,
därför att deras liv offrats för Rysslands och kristendomens bästa.
Men längre fram, då Ivan Groznyjs rike stod färdigt, får man
aldrig i den ryska litteraturen se exempel på att tsaren beder
sina undersåtar om förlåtelse för att han gjutit ryskt blod. Och
då gällde det ändock icke Rysslands sanna bästa och ännu
mindre kristendomens.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
