Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den Kievska perioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ryssland och de europeiska grannländerna i äldre tider, framgår väl
bäst därav, att mongolernas och tatarernas infall i de ryska
fursten-dömena lämnade hela världsdelen i övrigt totalt oberörd.
Det kyrkliga inflytandet på det ryska folket har helt visst
varit starkare än i de flesta andra kulturländer, och detta beror
utan tvivel icke blott på yttre, historiska omständigheter, utan ock
på det slaviska kynnets veka, resignerade ödmjukhet, soin i den
kristna passionshistorien såg den höga förebilden för jordiska
lidanden, med eller utan hopp om en mystisk återuppståndelse och
upphöjelse. Och folkets låga bildningsnivå gjorde, att kyrkan
från första början fick övertaget och genom sina religiösa skrifter
i många århundraden behärskade hela litteraturen. Ensamt
litteraturen om helgon och deras levnadsöden {pateriki) är i Ryssland
ofantligt stor, vilket ju ej är att undra på, då den ryska kyrkan
har minst 270 kanoniserade munkar och 54 kanoniserade
hier-arker. Och i klostren samlades massor av dylika handskrifter
och böcker, som till största delen visserligen ha ett tvivelaktigt
historiskt eller litterärt värde, men ändock lämna intressanta
bidrag till den ryska kulturhistorien. Ensamt i Troitskaja klostret
nära Moskva finnas 80 handskrivna pateriki och mer än tre tusen
böcker på gammal kyrkoslaviska.
Man har i Ryssland länge tvistat om, huruvida det
greko-by-santinska inflytandet varit till förmån eller skada för landets
andliga utveckling. Frågan är ju både en smula naivt löjlig och
praktiskt överflödig, ty historien har redan alltför tydligt avgivit
sitt svar. Men väl torde man kunna påstå, att mycket av det,
som lägges den bysantinska kyrkan såsom sådan till last, icke är
uteslutande hennes fel, utan får skrivas på det tsariska Moskvas
långa syndaregister. Då Konstantinopel erövrades av turkarna
och då de ryska tsarerna började inbilla sig, att Moskva —
sedermera Petersburg — var Tsarigrads arvinge, vart detta icke
någon drivfjäder för den andliga utvecklingen eller för den
moraliska ansvarskänslan, utan bidrog endast till att främja det
andliga övermodet och det socialpolitiska maktbegäret hos tsarerna.
Då Ryssland år 1589 fick sitt eget patriarkat, jämställt med det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
