Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den Kievska perioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN KIEVSKA PERIODEN.
57
en dylik vältalighet icke hejda. Då tatarerna i förra hälften av
det trettonde århundradet vällde fram över Ural och Volga,
hämmades de varken av ett ryskt rike eller av en rysk kultur —
det fanns blott spridda furstendöme^ redan stadda i upplösning
och saknande all andlig motståndskraft. En munk från
Grotteklostret i Kiev vid namn Serapion, död år 1275 såsom biskop
i Vladimir, sökte visserligen i sista stunden väcka det ryska
folket till samling och till ett andligt korståg mot hedningarna,
men det var en ropandes röst i öknen och kom i alla
händelser minst ett århundrade för sent. Hans straffpredikan,
upptecknad i en handskrift från det fjortonde århundradet, är emellertid
ett märkligt kulturhistoriskt dokument, och den sedliga harm, som
genomströmmar detta slovo (ord, tal), förkunnande himlens
vedergällning genom tatarerna för folkets synder, leder tanken tillbaka
till de gammaltestamentliga profetiorna om Jerusalems öde.
»I haven hört, o bröder — så begynner denna gripande
anklagelse — huru själve Herren säger i Skriften, att det på de
sista åren skall varda tecken i solen och månen och stjärnorna
samt jordbävning och hungersnöd på skilda orter. Det, som då
förutsades, har nu timat, ty huru många gånger hava vi ej sett,
hurusom solen fördunklats och huru stjärnorna ändrat sitt lopp!
Alla hava vi ock varit åsyna vittne till jordskalv. Jorden, som
enligt Guds befallning allt ifrån begynnelsen var stadigt fästad
och orörlig, börjar nu röra sig, vacklande på grund av våra
synder, och kan ej mer på sin yta fördraga vår gudlöshet. Vi
hava ej lyssnat till Evangeliet, ej åtlytt apostlarna, ej hörsammat
profeterna och de stora ljusen: Vasilij den store, Grigorij
Bogoslav (teologen) och Ioann Zlatoust. Därför skälver jorden och vill
skaka av sig våra många synder och missgärningar, såsom löv från
ett träd. Men om någon invänder, att det även förut funnits
jordbävningar, så svarar jag: Ja väl, men kom ihåg, att det
även då följde hunger och pest och många krig!»
Till straff kom genom Guds tillskyndelse det obarmhärtiga
folket (tatarerna), som »förvandlat vårt land till en öken, tagit
våra städer, förstört våra heliga kyrkor, dödat våra fäder och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
