Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den Kievska perioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
SJÄTTE KAPITLET.
Från Rysslands äldre medeltid föreligga två litterära
minnesmärken, som äro av den kulturhistoriska betydelse, att de förtjäna
ett utförligare omnämnande. Det ena är den didaktiska skrift,
som bär titeln Vladimir Monomachs förmaningsord (Poutjenie
Vla-dimira Monomacha).
Denna skrift, som upptecknades år 1377 av Nestorkrönikans
avskrivare, munken Lavrentij i Kiev, blev efter bysantiska
mönster författad av den kievske storfursten Vladimir Monomach
(död 1125), som därmed icke blott lämnade åt sina barn praktiska
vishetsregler, utan ock åt eftervärlden en intressant tidsbild samt
minnet av en ovanligt god och duglig regent.
»Stor är Du, o Gud, och underbara äro dina verk. Välsignat
och prisat vare ditt namn evinnerligen på hela jorden! Ty ho
kan låta bli att prisa och förhärliga din kraft och dina stora
under och välgärningar: huru du skapat himmel med sol, måne
och stjärnor samt mörker och ljus och lagt jord på vattnen? Och
djur, fåglar och fiskar hava utsmyckats på olika sätt genom din
vishet...»
Så heter det i detta moralfilosofiska testamente, vars närmaste
uppslag skulle ha varit den av författaren själv omnämda
omständigheten, att häri under en resa på Volga fått en uppmaning
av sina bröder att deltaga i ett anfallskrig mot två andra furstar,
men i sedlig förtrytelse avböjt detta brottsliga förslag. Däremot
förefaller det osannolikt, att det med anledning härav skrivna
förmaningsbrevet till sönerna skulle ha författats under själva resan.
Man har sökt styrka detta antagande genom begynnelseorden:
»Sittande i släde, försjönk jag i djupa tankar och prisade Gud,
som ledsagat mig, arme syndare, intill denna stund.» Redan
Karamzin påpekade dock, att detta ej behöver tagas i bokstavlig
mening, som om fursten just då skulle ha befunnit sig på en
vinterfärd, utan att det snarare var en antydan om att skriften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
