Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Apokryfiska skrifter och reseskildringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
FJÄRDE KAPITLET.
då så sväfvande, att t. ex. Baltiska havet förväxlades med
Kaspiska, och genom folkvisan fingo ryssarne ej höra talas om Sverige*
(Sveja) förr än genom Jakob de la Gardies tåg till Moskva i
början av 1600-talet. Det var först under tsar Peters tid som de
historiska folkdikterna om Karl XII, Schlippenbach och
Lewenhaupt sköto fart. Alexander Nevskijs seger över svenskarne (helt
visst betydligt överskattad från rysk synpunkt) lämnade visserligen
några litterära spår efter sig; men dessa legendartade berättelser
sakna allt poetiskt värde — att icke tala om det historiska, enär
de mestadels voro påhitt av en senare tids munkar.
Men vi äga från den ryska medeltiden ett skriftstycke rörande
Skandinavien, som visserligen också saknar det minsta spår av
historiskt underlag, men förtjänar omnämnas såsom ett vackert prov
på en utsvävande klosterfantasi. Detta alster, som har titeln
»Konung Magnus’ handskrivelse», är så plumpt och befängt, att
icke ens Olof Dalin, som omnämner det i sin Svea rikes historia,
kunde sätta någon tilltro till detta påhitt av en »eländig græsk
munk». Redan det sätt, varpå den svenske kungen Magnus
Eriksson framställes inleda underhandlingar med Novgorod under
sitt ryska fälttåg, röjer ett meningslöst efterapande av
Nestorkrönikans fantastiska redogörelse för Vladimirs tvekan mellan de
olika religionerna:
»Då Magnus med sin här landstigit på Birkö, lät han meddela
novgoroderna, att de skulle utse ryska filosofer, som i förening
med de svenska skulle utröna, vilken religion vore den bästa. Om
den latinska läran befunnes vara bäst, måste de antaga den, eller
i annat fall göra sig stridsfärdiga. Men ärkebiskop Vasilij,
po-sadniken (borgmästaren) och alla borgare läto svara: Om kungen
vill veta, vilken tro är den bästa, den grekiska eller romerska, så
må han skicka lärda män att disputera med patriarken i Tsarigrad,
ty vi hava fått vår lära av grekerna och äro ej villiga att inlåta
oss i fåfänga meningsutbyten. Men har Novgorod på något sätt
* Ett enda undantag är mig bekant: bylinan om den unge bojaren Djuk
Stepanovitj, hvari den av Ilja av Murom besegrade hednajätten (»Poganoje
idolistje») skryter med att han bland andra länder även färdats i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
