Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ivan Groznyj i ryska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IVAN GROZNYJ I RYSKA LITTERATUREN. 107
Den höga tanken om Ryssland såsom det grekiska Bysans’ rätta
arvtagare, ett i fjärran hägrande mål, som eldade den fromme
Ilarions fantasi till så vackra framtidsdrömmar, och som tog sig
uttryck i bearbetningar av sagan om det babyloniska riket, tycktes
genom Konstantinopels erövring av turkarna och Ivan 111:s energi
komma sitt förverkligande närmare. Ja, hos Ivan Groznyj hade
den blivit en fix idé, närd av den yttre framgången och det
ortodoxa fromleriet, ty han antog icke blott tsar(fKSflr)titeln med
förment större anspråk därpå än det heliga romersk-tyska rikets
monark, utan han jämförde sig ock med världshistoriens yppersta
män, en David eller Salomo, en Augustus eller Konstantin, och
han upptog med välbehag fabeln om att en broder till Octavianus
Augustus skulle ha utvandrat till Litauen och dymedels blivit
stamfader till — Rjurik, Sineus och Truvor. Denna storhetsmani,
Grössenwahn, är en av nycklarna till Ivan Groznyjs länge
omstridda karaktär.
Trots allt vad lojala ryska historieskrivare, t. ex. Ustrjalov,
Bjelov eller S. M. Solovjev, skrivit till hans urskuldande försvar,
i det att de betraktat honom såsom »barn av sin tid», såsom en
naturlig produkt av tidsomständigheterna, torde den framstående
psykiatern prof. P. I. Kovalevskij komma sanningen närmast, då
han framställer honom såsom en patologisk, »ärftligt belastad»
företeelse, lidande av förföljelsemani och full av skärande
kontraster: en naturlig intelligens och slug beräkning i förening med
vidskepligt fromleri, grymhet, feghet och onaturlig (pervers)
lastbarhet. Icke ens Karamzin, som skrev sin ryska historia med
tanke på att det ryska folkets historia är dess tsarers, kunde undgå
att uppröras av detta sjukligt vidunderliga odjur på tronen,
»jen-seits von Gut und Bose». Och på annat sätt kan gåtan Groznyj
näppeligen förklaras. Huru skall man eljes kunna förstå och i
viss mån ursäkta hans vanvettiga handlingar, som, trots den starka
självkänslan och självrådigheten, på samma gång förråda en svag,
lättledd och sjuklig naturs oberäkneliga nycker och en ljusskygg,
alltid misstänksam feghet, som tycktes finna ett nöje i att synda
endast för att i nästa ögonblick fråssa i den mest asketiska bot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
