Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. »Faderliga testamenten»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
ÅTTONDE KAPITLET.
utan blott en beteckning för kringstrykande folk, särskilt
gård-farihandlare — samma misstag som oupphörligt upprepat sig i
de ryska hypoteserna om Rysslands grundläggning.
Hans »Testamente* — den enda skrift av Tatistjev som vi här
taga befattning med — författades år 1739, men trycktes ej förr
än år 1773 av en son till hans sekreterare Drukovtsov. Liksom
»Domostroj» och Pososjkov börjar Tatistjev med religiösa
meditationer, och han står på en sannt religiös, i det stora hela
ortodox grund. Men även här skönjer man den stora klyfta, som
skiljer Tatistjev från hans föregångare, ty han var i bästa mening
fördomsfri och förstod att skilja den kristliga kärnan från det
dogmatiska skalet. Han beskylldes därför ock från flera håll för
att vara kättare och fritänkare, och själve Peter I lär en gång ha
handgripligt näpst honom för att han talat allt för fritt om vissa
kyrkliga ting såsom påfund av ett vinningslystet prästerskap,
alldeles som om tsar Peter hade varit bekajad av samvetsskrupler
i den vägen och varit den kompetente domaren i dogmatiska
mål. Quod licet Jovi, non licet bovi — på denna sats om huru
en sak kan bedömas olika allt efter den handlandes yttre ställning
har ryska historien många exempel.
Tatistjev förordar naturligtvis i främsta rummet den heliga
skrift jämte »Katechisis» samt kyrkofäderna, men låter öppet
förstå, att allt bör läsas med kritik, ja att man till och med bör
studera luterska, kalvinistiska och papistiska böcker för att så
mycket lättare kunna undgå deras sofistiska snaror och med
framgång polemisera mot irrlärorna. Och även om man i sin egen
trosbekännelse tycker sig finna felaktigheter eller »överflödiga»
saker, får man därför ingalunda svika den fäderneärvda läran.
Det är en religionsåskådning, som är ofantligt höjd över
Do-mostrojs och Pososjkovs blinda bokstavstro och bysantinska
formalism.
Såsom pedagog var Tatistjev Peters själsfrände. Man bör lära
sig aritmetik, geometri, artillerikonst, fortifikationsväsen, civilrätt,
krigslagar, rysk historia och geografi samt främmande språk,
förutan vilka, såsom han med rätta anmärkte, ingen fullständig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
