Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Rysslands förste moderne författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYSSLANDS FÖRSTE MÖDERNE FÖRFATTARE. 61
Trots sin praktiska duglighet och naturliga begåvning var
Mensji-kov högst obildad. Det danska sändebudet Just Juel påstod, att
han var analfabet, och den i Viborg 1710 tillfångatagne Lars Johan
Malm (sedermera adlad under namnet Ehrenmalm) uttalade sig i
sin skildring från den ryska fångenskapen mycket onådigt om
Mensjikov.
Den varaktigaste minnesvården har Kantemir rest åt sig i den
ryska historien genom sina nio satirer, som författades och
om-skrevos mellan åren 1729 och 1739, ehuru de trycktes först 18
år efter hans död. Det var en tjuguåring, som med sin svaga
poetiska talang, men med sin starka rättskänsla vågade
framställa det ryska samhällets tidslyten med en satir, vars brist på
konstnärlig elegans rikligt uppväges av den fyndiga skärpan.
Den första satiren (1729) är utan tvivel den bästa både i fråga
om innehåll och form, och åtskilliga uttryck däri hava nästan
blivit bevingade ord. Den har titeln »Till mitt förnuft»,
vartill uppslaget lånats från begynnelseversen i Boileaus nionde
satir:
»C’est à vous, mon Esprit, à qai je veux parter.»
Udden riktas mot lärdomens smädare, och den bild, han ger av
en författares svåra lott, avspeglar på samma gång hans eget
livsöde. »Vetenskapen är plundrad på bara kroppen och går i
trasor... Till äran leda många vägar, men den svåraste är
skriftställarens. Få hinna målet och spilla fåfängt sina krafter.
Och många av dem skys som pesten... Den, som ruttnar bort
över skrivbordet, medan han stirrar i böcker, förvärvar sig ej
stora palats eller marmorsmyckade trädgårdar och ökar ej
fädernas hjord med ett enda får.»
Härpå framställas under klassiska namn olika typer av
bildningens fiender, som fördelas i fyra kategorier. Den förste
representanten, Kriton, betraktar den moderna bildningen ur strängt
ortodox synpunkt såsom en källa till irrlärighet och gudlöshet.
Vridande sitt radband och suckande, beskärmar han sig över
tidens ondska: »Den vetenskapliga sådden är menlig för våra
själar, och den, som jämt sitter lutad över boken måste hem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
