Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Frimurare och fritänkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
ÅTTONDE KAPITLET.
tårar historikern prof. Joh. Qottfr. Reichel, anhängare av det s. k.
Zinnendorffska systemet (»non-stricte Observanz»), om visshet
rörande frimureriet. Därpå svarade Reichel, att frank-masonstvo
(frimureriet) var en lära, som »på självmedvetandets och den
andliga upplysningens väg snabbast leder till andlig förbättring», och att
det ej hade några politiska syften, utan blott leddes av kristlig kärlek.
Katarina II:s personliga ringaktning för frimureriet känna vi
redan genom hennes förlöjligande komedier, vari hon jämnställde
frimurarna med charlataner av Cagliostros slag. Hon ansåg dem
dock ofarliga och lät logerna i Petersburg vara i fred. Men mot
frimurarna i Moskva var hon så mycket onådigare — icke för
hemlighetsmakeriets skull, utan på grund av deras filantropiska
åsikter och strävanden, som dock endast försökte att förverkliga
»Nakazens» drömda ideal. Och med Novikov hade hon åtskilligt
otalt efter den journalistiska polemiken.
Kommendanten i Moskva, greve Bruce, gjorde ock sitt bästa
att misskreditera frimurarna i kejsarinnans ögon, och de beskylldes
grundlöst för att vara illuminater*. Alla loger i Moskva stängdes,
och flera framstående män tvungos att lämna statstjänsten:
Lo-puchin, den ädle Gamaljeja och Ivan Petrovitj Turgenev, direktör
för universitetet och far till bröderna Nikolaj och Alexander I.
Turgenev, som vi skola lära känna under Alexander I:s regering.
Novikov själv hade av jesuiterna blivit beskylld för irrlärighet,
enär han i sin tidning publicerat en skrift om jesuitordens historia.
Det förelades honom tolv samvetsfrågor: om hans tro på Guds
tillvaro och själens odödlighet, om hans ställning till frimureriet
m. m. Ärkebiskopen av Moskva, den frisinnade Platon, som sökt
försona statskyrkan och de gammaltroende, ledde detta
inkvisi-toriska förhör och måste erkänna, att Novikov var en äkta kristen.
Men faran var därför icke avvänd från hans huvud.
Katarina II:s senaste regeringsår, glänsande genom de krigiska
framgångarna i Polen och Turkiet, blevo mycket dystra i den inre
politiken. Ju mer den franska revolutionens spökbild höjde sig
vid den västra synranden, dess mer växte ock reaktionen i det
* En bayersk avart av frimureriet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
