Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det nya århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hos rektorn vid Moskvas universitet Schaden, som tog initiativet
till gymnasier efter tyskt mönster, och företog 1789 en
halvtannat års studieresa till Tyskland, Frankrike, Schweiz och
England. Sina intryck och erfarenheter av västerlandet samlade han
i sina i ryska litteraturen epokgörande Brev av en rysk resenär.
Mindre sentimental och satirisk än Sterne-Radistjev och saknande
psykologiskt djup, var denna brevserie något absolut nytt för
Ryssland genom den lediga stilen och den känslosamma tonen
i förening med ett fint förstående av västeuropeisk natur och
kultur. Han besökte Kant i Königsberg, och detta möte
förtjänade väl att omnämnas i Kants biografi: »Jag såg framför mig
en liten mager gubbe, blek och fin, som genast sade åt mig:
’Jag har skrivit sådant, som ej kan behaga alla, ty ej många
tycka om metafysisk subtilitet.’ Därpå talade Kant om den
sedliga lagen, om medvetande av gott och ont, och Karamzin
beundrade den tyske mästarens insikter i historia och geografi.
Dessutom uppvaktades Herder och Wieland i Weimar samt
Lavater i Zürich. Revolutionen i Paris lämnade Karamzin ganska
oberörd, men alperna väckte hans förtjusning, och han fick stor
sympati för folket i Schweiz såsom stående Rousseaus ideal
närmast. »Hela deras liv måtte vara en vacker dröm, och till
och med dödens pil måste tränga milt in i dessa bröst, som
aldrig uppröras av tyranniska lidelser... Jag tror, att fruktan
för döden är en följd av att vi avvikit från naturens väg (samma
tanke upprepades sedan av Tolstoj)... Jag vill leva och dö i mitt
älskade fosterland, men näst Ryssland finns för mig intet
behagligare land än Frankrike eller Schweiz...»
Efter hemkomsten grundade han en poetisk kalender
»Moskovskij Vjestnik» och efter Alexander I:s tronbestigning den
politiska revyn »Vjestnik Jevropy»,[1] och härmed lades en ny grund till
Rysslands skönlitterära prosa. Redan 1787 hade han översatt
Shakespeares »Julius Cæsar» och Lessings »Emilia Galotti», och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
