Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Dekabristerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kovalevskys vackra berättelse: furstinnorna Volkonskaja och
Jekaterina Trubetskaja (född grevinna de Laval) samt Muravjevs,
Narysjkins, Fonvizins, Annenkovs och Ivasjevs hustrur. Av
särskilt intresse äro de anteckningar, som furstinnan Maria
Volkonskaja, dotter av den i ryska krigshistorien bekante general
N. N. Rajevskij, nedskrev på franska, och som nyligen
publicerats på ryska av hennes son, furst Michail S. Volkonskij, f. d.
ämbetsman i undervisningsministeriet och gift med en dotterdotter
till Nikolaj I:s fruktade gendarmchef Benkendorf. Redan tre
månader efter giftermålet med dekabristen Sergjej Volkonskij slets
hon med våld från honom, och då hon beslöt sig för den
rysliga färden österut, måste hon för sin gamle far låtsa, att det
blott gällde en kortare utflykt. I Irkutsk tvangs hon att underskriva
en förklaring, att hon självmant avstod från alla stånds- och
förmögenhetsrättigheter. Först i byn Blagodatsk återsåg hon sin
make, och då kysste hon först — icke honom själv, utan hans
bojor. Sedan fingo de träffas två gånger i veckan, men han
hade alltid bojorna på sig, och hon fann ett visst behag i deras
rasslande, enär de antydde hans närhet. Då någon efteråt
berömde henne för de trettio årens frivilliga häkte i Sibirien,
svarade hon blott: »Vad har jag gjort för märkvärdigt? Årligen
göra ju fem tusen ryska kvinnor detsamma.» När hennes
förstfödde son, som kvarlämnats i Petersburg, dog vid späd ålder, sände
Pusjkin henne en liten dikt av följande vackra innehåll: »I
ljuset och den saliga vilan, nära den evige Faderns tron, blickar han
leende ned till förbannelsens land, välsignande sin moder och
bedjande för sin fader.»
Först vid Alexander II:s kröning utfärdades amnesti åt alla
dekabrister, men då (1857) funnos endast nitton kvar i livet.
Furstinnan Volkonskaja dog två år före sin make (1863), och över
hennes grav i guvernementet Tjernigov läses följande vers ur den
ryska kyrkans lovsång till den heliga jungfrun: »Var hälsad,
otröttliga hugsvalerska för alla i bojor och fängelse
försmäktande!» Jämte furstinnan Trubetskaja har hon i ryska
vitterheten fått en ståtlig minnesvård i skalden Nekrasovs poetiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
