Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Dekabristerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Michail Romanov.[1] Och en duma behandlar en episod från det
stora nordiska kriget. Furst Jakov F. Dolgorukij, som tagits
till fånga vid Narva, hade tio år hållits fången i Stockholm och
fördes sedan till Jakobstad. Då han jämte 43 andra krigsfångar
skulle föras till Umeå, ställde sig den 70-årige fursten i
spetsen för ett myteri, övermannade besättningen och styrde kurs
på Reval. Hans insikter om svenska förhållanden kommo sedan
väl till pass, då Peter I införde kollegialstyrelsen. Men att
Rylejev själv måtte ha haft svävande insikter om Sverige, framgår
bäst därav att han låter Dolgorukij på seglatsen från Bottniska
viken till Reval passera — Göteborg (Gotenburg), »vars höga
torn syntes på den branta strandens klippor».
Rylejev härstammade på fädernet från södra Ryssland (hans
mor var född v. Essen), och till Ukrajna stod ock hans poetiska
håg. »Nalivajkos dikt» handlar om en kosackchef, som reste sig
mot den polske konung Sigismund Vasa, men tillfångatogs och
halshöggs i Warschau 1594. Dikten, som påverkats af Byrons
»Giaur», innehåller vackra landskapsbilder av den lillryska
steppen i vårskrud och fylles av en varm fosterlandskärlek. »Om
blott mitt Lillryssland återvinner sin frihet — säger den fångne
Nalivajko åt biktfadern — är jag villig att på min själ taga
sarmaternas alla brott, och upprorsfanan har jag ej höjt för den
krigiska ärans skull, utan för hembygdens väl.»
»Till fullo vet jag, att fördärv
skall drabba en och var, som djärv
på fanan folkets frihet skriver.
Av ödet redan dömd jag är.
Men säg mig, fader, var och när
man utan offer frigjord bliver!
Jag dör för älskad fosterjord,
men under bördan glad jag dignar,
och, fader, tro mitt sista ord:
Mitt grymma öde jag välsignar».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
