Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Dekabristerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bästa vänner från skol- och ungdomstiden, och personligt måste
han hysa stora sympatier för deras frihetssträvanden, ehuru han
själv efter sitt öppenhjärtiga samtal med den nykrönte kejsar
Nikolaj I i Moskva d. 3 sept. 1826 valde en helt annan väg än
den, som leder till Sibiriens gruvor. Skola vi döma Pusjkin
för denna feghet? Mitt svar är utan tvekan förnekande. Pusjkin
var ingen politisk personlighet och ej skapad att öka de ryska
martyrernas oräkneliga skara. Han var först och sist skald, med
en poetisk syn på tingen, och eftervärlden är tacksam och stolt
för att denne skalds liv bevarades åt den ryska vitterheten så
länge som möjligt — det vart nog kortvarigt ändå.
Och priset, varmed Pusjkin tillköpte sig den personliga
friheten i yttre mening, var gräsligt dyrt: det kostade honom den
sinnesfrid och själsharmoni, varförutan skaldskapet aldrig får
sin fulla mognad, och gång på gång erinrade han sig vännerna
öster om Ural. Efter revoltens undertryckande skrev han till
och om sina vänner, Küchelbecker, Rylejev m. fl. följande hälsning:
»Må Gud stå er, kamrater, bi
i tsarisk tjänst, i vedermöda,
vid gästabud, där viner flöda,
och uti kärlekssvärmeri!
Må Gud stå er, kamrater, bi
i lyckans dag, i olycksnatten,
i fjärran nejd vid öde vatten,
i mörka schakters slaveri!»
»Till frihetsglöd vårt hjärta väcktes
av toner, som vårt öra nått.
Mot svärden våra händer sträcktes,
men ack! vi funno bojor blott.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
