Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den ryske nationalskalden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omarbetades till opera av Glinka. Här förena sig folkepiska motiv
ur Kirsja Danilovs samling,[1] Igorkvädet och en folksaga om
Jeruslan Lazarevitj med Ariostos skalkaktiga ironi, Bogdanovitj’
idylliska »Dusjenka» och Zjukovskijs spökromantik i »Gromoboj»
till ett fantastiskt kalejdoskop, som tjusade dåtiden, icke minst
genom den fina, lekande formen. Derzjavin och Dmitriev,
Zjukovskij och Batiusjkov — alla blevo glömda eller skjutna åt
sidan för denne tjuguåring, vars yttre och inre betingelser pekade
hän på en glänsande framtid.
Minnesmärkena av Pusjkins byronism äro de poetiska
berättelserna: »Fången i Kaukasien» (1821), vars hjälte i verkligheten
skulle ha varit en viss Njemtsov, som av en tjerkessisk flicka
befriades ur fångenskapen, »Rövarbröderna» och »Springbrunnen
i Bachtjisaraj» (1822), Krims Alhambra, »Tsigenarna» (1824),
»Eugen Onegin»[2] (1823—31) samt i någon mån »Poltava»
(1828). Såväl »Fången» som »Springbrunnen» och den nästan
parodiskt verkande »Rövarbröderna» (en sårad fästningsfånges
död efter rymningen) äro besläktade med »Giaurn» och
»Korsaren», ehuru endast på sidolinjen. Byrons blaserade världssmärta
förvandlas hos Pusjkin till slavisk dådlöshet eller rentav lojhet.
Den engelske skaldens hjältar voro, trots många moraliska och
estetiska lyten, verkliga män, viljefasta och känslodjupa martyrer,
som stredo och ledo för ett ideellt frihetsmål; men Pusjkins
kaukasiske fånge är endast passiv och låter fegt befria sig av en
uppoffrande tjerkessiska, som han sedan utan samvetskval lämnar
till självmord, under det att han själv återvänder till sitt onyttiga
dagdrivarliv i hemlandet. Och det ligger intet byronskt däri, att
ryska krigare med sin militära övermakt underkuvade ett
frihetsälskande, tappert naturfolk; Byron skulle aldrig ha kunnat skriva
den för öfrigt ståtliga epilogen till »Fången i Kaukasien», som
förhärligar de ryska fältherrarna Tsitsianov, Kotljarevskij och
Jermolov under de dagar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
