Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det ryska samhällets uppvaknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landsmän, till och med mer bildade än vi. Men tror ni, att
abyssiniernas kristendom eller japanernas bildning kan alstra den
samfundsordning, som utgör mänsklighetens slutliga
förutbestämmelse?...»
Denna mördande kritik av ryska historien alltifrån Rjurik till
det nittonde århundradet var ett hårt slag för den nationella
självbelåtenheten, och Nikolajs regering tövade ej att komma med
sina motargument. Angivelsen mot Tjaadajev för katolsk
propaganda gjordes av den beryktade Vigel, chef för kansliet för
utländska trosbekännare, i en skrift till Serafim, metropoliten av
Novgorod och Petersburg. Tidskriftens redaktör förvisades till
Ustsysolsk i guv. Vologda, den kortspelande censorn avsattes, och
författaren fördes i häktet och ställdes under medicinsk kontroll —
förvisso led han av Gribojedovs »Gore ot uma»! Benkendorf
skrev också till generalguvernören E. V. Golitsyn, att Tjaadajev
varje morgon skulle undersökas av läkare, och att »den råa, kalla
oktoberluften ej måtte vålla honom obehag» (d. v. s. att han ej
finge sättas på fri fot). Så går det, när — såsom Tjaadajev
själv uttryckte sig — »idéer våga sig ut på gatan» i Ryssland.
Han blev visserligen snart lössläppt, enär hans vanvett ansågs
lindrigt, men stod alltjämt under hemlig bevakning i Moskva,
där han dog som enstöring 1856 — Rysslands stora befrielseår.
I det andra brevet (inalles utgåvos 1862 fyra i Golitsyns franska
upplaga) betonas den kristna (= katolska) idéns höghet. På ruinerna
av den gamla världen, som gick under genom sedefördärvet och
despotismen, innan barbarerna »skingrade stoftet av dess
ruttnande lik, kom ett nytt samhälle på kristlig grund genom
sanningens tanke, och denna civilisation innesluter i sig resultaten
av alla föregående sekler, likasom kommande århundraden skola
vara dess resultat.» Därpå kritiserades protestantismen, som får
skulden för att civilisationen blivit för litet uppskattad; men
påvedömet prisas såsom den förkroppsligade enheten i den förnuftiga
världen. Till sist återkommer Tjaadajev till ryska förhållanden:
»Fast vi ryssar ej ha något gemensamt med Homer, med
greker, romare och germaner, vilket allt är oss främmande, måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
