Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det ryska samhällets uppvaknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på sitt klingande språk våra furstars verk och bragder. Men
nuförtiden söka några medelmåttiga skriftställare, otympliga
antikvarier och misslyckade poeter, som varken ha tyskarnas
vetenskaplighet eller den bekante historikerns penna, att rekonstruera
tider och seder, om vilka ingen av oss har bevarat ett minne
eller som man ens har kärlek till...»
Slutligen definierar han patriotismen. »Kärleken till
fosterlandet är en skön sak, men ännu skönare är kärleken till
sanningen. Vi ryssar ha alltid varit tämligen likgiltiga både för
sannt och lögnaktigt. Jag kan ej älska mitt fosterland med slutna
ögon, med böjt huvud och hoppressade läppar. Man kan blott
vara gagnelig för sitt land på det villkor, att man ser på det
klart. Jag älskar mitt fädernesland så som Peter den store lärde
mig älska det. Jag tillstår, att hos mig finns ej denna skenheliga
patriotism, denna loja fosterlandskärlek, som konstrueras för att
se allt från den bästa sidan. Men jag tror, att om vi ha kommit
efter andra, så är det för att vi skola göra det bättre än andra
och undvika deras misstag, förvillelser och vidskepligheter. Vårt
läge är lyckligt, om vi kunna begagna oss därav. Och inte nog
med det — jag är djupt övertygad om att vi äro kallade att
lösa en stor del av de sociala frågor, som uppstått i de gamla
samhällena... Enligt min åsikt (heter det i ett brev till A.
Turgenev) är Ryssland kallat att skapa en storartad intellektuell
rörelse, och den dag kan komma, då det skall lösa alla tvivel,
varav Europa bekajas.»
Tjaadajevs kritik med dess katolska tendenser, en underlig
blandning av pessimism och optimism, är det första försöket till
en filosofisk analys av Rysslands historia och andliga väsen, och
därför måste hans filosofiska brev jämte den »dåraktiga»
apologien intaga en framstående plats i litteraturhistorien. År 1836
var i själva verket epokgörande i den ryska kulturhistorien: det
nationella, icke »officiella» självmedvetandet hade vaknat; det
fanns numera ett samhälle och en allmän opinion, varmed
regeringen måste räkna och som icke kunde kvävas med bajonetter
och knutpiska. Tjaadajevs utgångspunkt var den sunda filosofiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
