Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det ryska samhällets uppvaknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gagn för ditt fosterland. Om alla individer, som tillsammans bilda Ryssland,
fullkomnade sig på kärlekens väg, skulle Ryssland utan all politik vara det
lyckligaste land i världen. Upplysning — se där vägen till lycka! Ryssland
utvecklar icke av sig själv sin civilisation och frihet, utan får både det ena
och det andra av sina tsarer. Det är visserligen sannt, att vi ännu ej hava
några rättigheter och att vi äro blott slavar, men detta kommer sig därav att
vi ännu måste vara slavar(!). Ryssland är ett barn, som behöver en amma,
vars hjärta är fullt av kärlek till den lille, men som i sin hand har ett ris,
färdigt att aga för självsvåld. Att ge ett barn full frihet vore att fördärva det;
att giva Ryssland under nuvarande förhållanden en konstitution vore att
fördärva det. Enligt folkets begrepp är friheten självsvåld och självsvåldet fräckhet.
Ett befriat ryskt folk skulle icke skynda till parlamentet, utan rusa till krogen
för att dricka brännvin, slå sönder glas och hänga alla adelsmän, som raka
sitt skägg och gå i överrock i stället för i bondkaftan, även om större delen
av dessa adelsmän för resten knappt kan läsa och skriva eller har en kopek i
fickan. Rysslands hela hopp står till upplysningen och icke till omvälvningar,
vare sig revolution eller konstitution. Frankrike har haft två revolutioner, och
vad är resultatet av dess konstitution? I det konstitutionella Frankrike finns
det vida mindre tankefrihet än i det självhärskande Preussen, och detta därför
att den konstitutionella friheten är blott en villkorlig, varemot den verkliga,
absoluta friheten finnes i ett rike med upplysningens framgångar, grundad på
en spekulativ (icke empirisk) filosofi, det rena förnuftet. Den medborgerliga
friheten måste vara frukten av en inre frihet hos varje individ i Ryssland, och
den inre friheten ernås genom medvetandet. På just denna härliga väg skall
vårt Ryssland få sin frihet; vi skola tro heligt och orubbligt, att allt sker till
det bästa, att det finnes ett gott, och att det onda är ett negativt begrepp,
som existerar blott för det godas skull...»
Men det var ej såsom förkunnare av slik klokskap som
Bjelinskijs namn skulle gå till eftervärlden, ty han var icke mindre
ärlig mot sig själv, då han insåg sitt misstag och fick ögonen
öppna för de fruktansvärda politiska konsekvenser, som dessa
filosofiska funderingar kunde hava i den ryska verkligheten.
Hans sanningssökande ande kunde ej nöja sig med ett
spetsfundigt tankesystem, som ej lämnade rum för folklig frihet och
personliga rättigheter, ty om det »absoluta» i filosofien vore
liktydigt med den tsariska absolutismen, bleve det filosofiska
programmet blott en täckmantel för politisk stagnation och reaktion.
»Jag tackar er, Jegor Fedorovitj (Hegel) — skriver den omvände
Bjelinskij på ett ställe — och jag bugar mig för er filosofiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
