Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det ryska samhällets uppvaknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hos folket av känslan av mänsklig värdighet, som så många
århundraden varit förtrampad i smuts och dy. Ryssland behöver
rätt och lagar i överensstämmelse med det sunda förståndet och
rättvisan samt ett så noggrant tillämpande av dessa lagar som
möjligt.»
»De mest brännande frågorna för dagen äro: livegenskapens
upphävande, avskaffande av kroppsstraffet samt sträng tillämpning
av de lagar, som redan finnas. Se där frågor, som Ryssland
måste sysselsätta sig med för att ryckas upp ur sin apatiska dvala!
Och då framträder i dessa dagar en stor skriftställare, som genom
sina härliga och djuptänkta konstnärliga skapelser så mäktigt
medverkat till Rysslands självmedvetenhet och som givit det
möjlighet att se sig självt som i en spegel — han framträder nu
med en bok, som lär den barbariske jordägaren att rikta sig
ännu mer på böndernas bekostnad och hånar dem för deras
»otvättade trynen»! Ja, om Ni försökt ett anslag mot mitt eget
liv, skulle jag ej kunnat hata er mer än för dessa skymfande
rader. Nej, om Ni verkligen inträngt i kärlekens ande, kunde
Ni icke skriva så till er adept bland jordägarna! Ni skulle då
ha skrivit till honom, att eftersom bönderna äro hans bröder i
Kristo, och enär hans broder ej kan vara sin broders slav, så
måste han giva honom friheten eller åtminstone söka lätta hans
mödor så mycket som möjligt samt inom sig erkänna medvetandet
om det falska i hans ställning... En sådan bok skulle vara
frukten av en mödosam inre process, av hög utveckling? Nej,
det är omöjligt! Knutens predikare, okunnighetens apostel,
obskurantismens och mörkrets försvarare, tatariska rättens panegyrist —
vad gör Ni? Se då framför edra fötter! Ni står ju vid avgrundens
rand. Hör mitt sista, ovillkorliga ord: om Ni haft den
olyckan att med stolt ödmjukhet avstå från edra sannt höga
alster, måste Ni nu också med uppriktig ödmjukhet avsäga eder
denna sista bok och lösköpa synden av dess utgivande med nya
skapelser, som erinra om edra föregående!»
Då Bjelinskij återkom till Petersburg för att på nytt upptaga
kampen, fjättrades han snart vid sjukbädden igen och befriades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
