Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Gogolj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enda yxa och mejsel av någon behändig bonde från Jaroslavl.
Inte heller är där en kusk i tyska bottforer: bara skägg och
vantar, och han sitter — vete fan på vad! Men knappt har han
rest sig upp och svängt med armarna och stämt upp sin melodi —
vips! hästarna äro som en virvelstorm! Hjulekrarna blandas om
varandra i en jämn krets, det darrar ideligen på vägen, och
fotgängaren, som stannat, skriker till av förfäran. Men si, nu
har det redan burit av långt, långt bort. Och nu ser man där
borta i fjärran, huru något dammar och genomborrar luften...
Och är icke också du, Ryssland, ett slags flink, oupphinnelig
trojka, som rusar i väg? Det ryker av damm under dig på
vägen, det knakar i broar, och allt, allt lämnas bakom dig.
Förfärad av detta Guds under, har åskådaren stannat: månne
det icke är ljungelden, som slungats ner från himlen? Vad
betyder denna skräckinjagande rörelse? Och vad är det för obekant
kraft innesluten i dessa för världen obekanta hästar? Hästar,
hästar — o vilka hästar! Sitta virvelvindarna i edra manar? Är
det någon fin hörsel, som sjuder i alla edra ådror? Haven I
från höjden hört en känd sång — haven I därför samfällt spänt
edra malmbringor? Och utan att beröra marken med hovarna
återvänden I i rakt uttänjda linjer, flygande i luften och jagande
fram, helt hänförda av Gud. Ryssland, vart rusar du hän? Giv
svar! Men det ger ej svar. Med underbara toner utgjuter sig
klangen från bjällrorna; det dånar, och den i trasor sönderslitna
skyn växer till stormmoln. Det flyger förbi allting, som finns
på jorden, och de andra folken och rikena, som korsa dess väg,
vika undan och giva plats därför.»
Med denna underbara lovsång över Rysslands mystiska storhet
fullbordade Gogolj vad Pusjkin begynt och lade omedvetet den
poetiska grunden till panslavismens och slavofilernas
storhetsdrömmar. Men i och med denna mystiska chauvinism hade
Gogoljs konstnärliga författarskap kulminerat, och han drevs
in i samma reaktionära återvändsgränd, där även Dostojevskij
och Tolstoj hamnade, den förre som politiker, den senare som
sociolog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
