Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Slavofilerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Afrikanovitj, en frände till norske konung Hakon den blinde[1] — men
har gjort sig föga bemärkt i Rysslands politiska historia. Sin
litterära och kulturella ryktbarhet vann namnet först genom Sergjej
Timofejevitj Aksakov, en kärnsund, sympatisk företeelse av den
gamla goda stammen. Född i Ufa 1791, studerade han på
gymnasiet i Kazan och antogs redan vid 14 års ålder som
student vid stadens 1804 grundade universitet (av brist på
studenter!). Efter sitt giftermål (1816) bodde han på sin egendom i
guvernementet Orenburg och flyttade 1826 till Moskva, som av
de konservativa betraktades såsom »det ryska folkets huvudstad»,
i motsats till »Piter, imperatorns residens». I sitt vid Smolenska
torget belägna hem, där han höll en massa tjänstefolk, utövade
han en storartad gästfrihet i »Domostrojs» gedigna stil, så att
t. ex. vid varje middagsbord åtminstone 20 kuvert voro
framsatta för oförutsedda gäster. En tid var han även censor och
skolrektor och dog 1859.
I litteraturen intager han ett framstående rum genom sina
förträffliga skildringar av jaktliv, av den ryska fisk- och fågelvärlden — en
föregångare till Ivan Turgenevs jägarberättelser — och själve Gogolj
tyckte, att det »fanns mer liv i dessa fiskar än i Gogoljs egna
människor». Men ännu större berömmelse vann han genom sin
klassiska Familjekrönika, en storartad kulturskildring, som utmärkt
avspeglar det patriarkaliska lantlivets ljusa och dåliga sidor, dess
godmodiga hjärtlighet och råbarkade despotism. Under det
fingerade namnet Bagrov har S. T. Aksakov här skildrat sin egen
släkt i tre generationer, likasom L. Tolstoj i »Krig och fred»;
men Aksakovs kulturbild är ännu fylligare och intimare än
Tolstojs. Här möter oss den »breda naturen» i dess naivaste behag
och ursprungligaste gestalt. »O guvernement Orenburg!
Underbart klingar ditt namn. Varför har du fått denna ändelse
-burg? Då jag lärde känna dig, välsignade land, var du ännu
provinsen Ufa... Då jag sedermera någon gång kom till denna
isolerade vrå och några timmar betraktade detta färglösa,
blygsamma liv, hängav jag mig alltid åt erinringen därav och frågade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
