Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Det politiska genombrottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans illusioner om den västerländska revolutionens kulturellt
pånyttfödande förmåga grymt gäckats. Han trodde ej på »röda
spöken» och hade blivit skeptisk av sina erfarenheter från
västerlandet: i Schweiz en trångsynt kälkborgerlighet, i England en
däst bourgeoisie, i Frankrike den servila Napoleonkulten. »Måste
Ryssland genomgå alla faser av den europeiska utvecklingen
eller går dess historia i andra hjulspår, efter andra lagar? Vad
ha vi att skaffa med västerns traditionella förpliktelser? Hur
kunna vi mottaga dess vissnade sedlighet, som varken är
mänsklig eller kristlig och blott existerar i retoriska krior,
söndagspredikningar och ecklesiastiska fraser? Huru kunna högakta dess
domstolspalats med deras tunga kvalm utan ljus och luft, byggda
i medeltidsgotik?... Kristendomen har förflackats och domnat
bort i reformationens lugna och stenlagda hamn, och
revolutionen har somnat in i liberalismens lugna sandvik. Om ej i
Europa inträffar någon oväntad omvälvning, som pånyttföder den
mänskliga personligheten och ger den kraft att besegra
bourgeoisiens ’conglomerated mediocrity’, skall Europa trots sin
kristendom och alla ädla antecedentia, bli ett Kina. Om folket krossas,
är ett nytt Kina oundvikligt; men om folket krossar, är den
sociala omvälvningen oundviklig...»
Alexander Herzen avled i Paris 1870 efter att längesedan
hava förutsagt Bismarcks politiska triumfer, och med honom
bortgick en av Rysslands andliga märkesmän — ett tragiskt offer
för konflikten mellan romantisk idealism och politisk verklighet.
Han saknade tyvärr en L. Tolstojs avundsvärda förmåga att vara
barnsligt övertygad om sina idéers och hugskotts ofelbara
förträfflighet, att aldrig märka motsägelserna i systemet, och han
led själv av denna disharmoni. Men därför känner jag varmare
för Herzen än för den senare. Herzen, en av den europeiska
anarkismens grundare i teoretisk mening, var likasom sina
själsfränder furst Kropotkin och Stepnjak-Kravtjinskij, en äkta ryss
från topp till tå med sin hjärtegodhet, sin mänskliga syn på
tingen, sin lyriska vekhet, sin varma fosterlandskärlek och sin
starka framtidstro trots det nuvarandes elände. Och det ligger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
