- Project Runeberg -  Rysk kulturhistoria / Tredje delen /
144

(1908) [MARC] Author: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Narodnikerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och överlevde sin son likasom Koltsovs hjärtlöse fader. Båda
skalderna hade fått en mycket bristfällig uppfostran och tvungos
att ägna sig åt praktiska yrken, som alls icke passade för deras veka
natur och poetiska utveckling: Koltsov var en längre tid
kreaturshandlare, och Nikitin måste sköta ett gästgiveri, innan han
med ett litet kapital kunde börja en bokhandel i Voronezj. Och
båda hade de bittra erfarenheter av kärleken: Koltsov hade med
våld slitits från sin Dunjasja, en livegen tjänstflicka i faderns
hus; Nikitin fick först inemot slutet av sin levnad, då han redan
var bruten av sjukdom, genom brevväxling med en bildad kvinna
känna en fläkt av verklig kärlek.

Det dagliga umgänget med råa skjutsbönder, simpla
lanthandlare och supiga krogkunder gav Nikitin ett outtömligt stoff
för sina mörka verklighetsskildringar ur det äkta bondelivet:

»All smuts, som sudlar fattigmannens liv,
förnedring, blodig svett och blekt elände,
all lastbarhet, fördärv och lumpet kiv
jag tidigt skåda fick, vart jag mig vände.»
— — — — — — — — — — — — —
»Livet, åt ständiga marter sig vigande,
livet, som höstnatten dystert och tigande,
bittert och ömkligt i sanden förrann
och som ett irrbloss på heden försvann.»


Men mitt i allt elände sökte Nikitin bevara sin tro på det
goda i människohjärtat, sin tro på den ryske bonden, som, fastän
utsliten och arm, tålmodigt härdar ut och utan knot bär livets
börda till det sista. Allt omkring honom är grått och smutsigt,
och livet är vedervärdigt, men ändå värt att levas:

»Sot och smuts av grova nävar,
vidrig stank och kvalm;
taket täckt av spindelvävar,
golv av unken halm.

Under ängslande förbidan
på ett stycke bröd
hesa rosslingar och kvidan
yppa gräslig nöd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:48:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ryskulhi/3/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free