Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Narodnikerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än är, väcker han dock medlidande, enär han av naturen ej är
dålig, utan snarare ett offer för sociala missförhållanden och
skulle kunnat bliva något bättre, om han själv fått bättre vård
och uppfostran i barndomen. Men så som livet nu gestaltar sig,
är han dömd till undergång.
»Än sen! Vem bryr sig om din död?
Du ersatt blir av tusen andra,
som måste ock den vägen vandra
till råhet, dryckenskap och nöd.
När skall hon slå en gång, den timma,
då vi av ljus få se en strimma,
då frön av godhet spira opp
på tegar, varpå solen lyser
och värmer späda plantans knopp,
som framtidsskörd inom sig hyser?
När skola seklers skam och ve
för ärbar flit och heder vika,
och människan ånyo se
det godas bild, hos alla lika?»
»Jag kallad är att sjunga, vad du lider,
mitt folk, på vilket träldomsok är lagt.
Mitt värv är fyllt, om blott en solglimt sprider
sig till den mörka stråt, dit Gud dig bragt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
