Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Narodnikerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NARODNIKERNA.
149
tvivlan över framtiden och angrep samhället på dess ömmaste
punkter. På denna beska satir lämnas åtskilliga betecknande
prov i R. Lindquists »Ur Rysslands sång» — här må blott
påpekas sådana gripande samhällsbilder som t. ex. den för den
fina adelsfrökens erotiska nyck svårt tuktade Trädgårdsdrängen,
den gråa vardagsskissen »Går jag på gatan» eller den skärande
ironien i »Tankar vid en paradtrappa», som på ett förfärande
sätt blottar svalget mellan den nöjeslystna herremannaklassen i
palatset och det förkrympta packet, som motas bort av den
vrä-kige schweizaren vid trappan. Och i dikten »Barnens gråt»
fäste Nekrasov för första gången allmänhetens uppmärksamhet
på det sedligt och fysiskt menliga i minderårigas arbete vid
fabriker. Harmlösare är däremot satiren i en visa om en izvostjik
(åkare), som komiskt förbannar sig själv, för att han icke tagit
de 5,000 rubel, som kvarglömts i vagnen.
En sida av Nekrasovs sociala diktning är särskilt beaktansvärd
och sympatisk — det är hans ogrumlade pietet för moderns
minne (hon var dotter av en polsk adelsman Zakrewski) och
hans dyrkan av den ryska kvinnan i allmänhet. Här sviker
honom till och med det eljest så starkt och ensidigt framträdande
klasshatet i agitatoriskt syfte, ty den gemensamma olyckan förenar
damen från salongen med kvinnan från gatan: båda begråta sina
söner, som fallit offer för ett brutalt öde — vare sig det skett
på slagfältet i ett meningslöst krig för den tomma ärans skull
eller i Sibiriens gruvhäkte. Hans »Sos/a» är en föregångare till
Turgenevs Jelena, likasom hennes fästman Ägarin är ett motstycke
till Rudin. Dikten »Rytsar na tjas»* är en av den ryska poesiens
allra vackraste sånger till moderskärlekens lov; här blickar skalden
vemodigt tillbaka på sin barndoms oskyldiga lycka och skådar
med bitter harm på nutid och framtid:
»Dig försona, eländiga släkte,
med din bittra, oryggliga lott!
Ej du undslipper mödornas häkte,
ty du tvinar i dåsighet blott.
* Ordagrannt: »Hjälte för en timme*.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
