Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Narodnikerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NARODNIKERNA.
155
De flesta av dessa skönlitterära narodniker, som voro söner
av bypräster, skrivare och klockare, fingo i barndomen en
elementär undervisning, men skilde sig i övrigt föga från den stora
lantbefolkningen utom genom en medfödd litterär talang och
genom ett ovanligt regellöst leverne. Ohyggligt är i sanning
det sorgliga öde, som vilade över dessa folkuppfostrare, de där
icke ens mäktade uppfostra sig själva, utan tidigt dukade under
genom egna och fädernas missgärningar. Nästan alla voro
alkoholister och dogo vid unga år av lungsot eller i delirium på
offentliga sjukhus. Oenom karaktärssvaghet, dålig uppfostran
och fattigdom förmådde de icke höja sig sedligt över sina råa
ämnen, utan drogos själva ned i den samhällsdy, som slukat så
mycket av Rysslands bästa krafter. Men deras skrifter hava för
Ryssland ett ojämförligt större värde än alla lustiga historier av
en Gorkij, som själv lyckats kravla sig upp ur denna dy och i
våra dagar utbasunerats såsom »barfotingarnas» originelle skapare.
Redan i första delen (sid. 92) av detta arbete funno vi en
prototyp till Gorkijs barfoting (bosiak), och denne ryske luffare
hade i verkligheten gamla anor, ty han föddes samtidigt med
det ryska klosterväsendets och vallfärdernas uppkomst. Det nya
hos Gorkij ligger företrädesvis i hans galghumoristiska
framställning av dessa hemlösa olycksfåglar, men denna framställning,
som ur en viss konstnärlig synpunkt erbjuder nyhetens behag,
är dock ofta ganska godtyckligt konstruerad och romantiskt
utpyntad i jämförelse med narodnikernas äkta folkskildringar.
Den förste föregångaren till Gorkij i det nittonde århundradet
var klockarsonen N. G. Pomjalovskij (1835—63), som vid 18
års ålder kom in i ett seminarium i Mala Ochta vid Petersburg.
Dessa seminarier (bursa) voro mycket dåliga uppfostringsanstalter,
där den brutalaste penalism frodades vid sidan av moralisk
slapphet och utsvävningar, och bursan har i långliga tider varit
en härd, alstrande ett för Ryssland karakteristiskt samhällselement
av litterära proletärer, som i bästa fall blevo poper, klockare,
brevbärare och kansliskrivare, men alltför ofta förföllo till
dryckenskap och gingo under, enär de förlorat samhörigheten med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
