Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. De ryska romanförfattarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
ÅTTONDE KAPITLET.
natur, och då han vid 20 års ålder företog en resa till Berlin,
vid vars universitet han studerade i två år, skrev han: >Det var
mig nödvändigt att avlägsna mig från min fiende för att så
mycket kraftigare kunna angripa honom. I mina ögon hade
denna fiende en bestämd gestalt och bar ett bekant namn —
livegenskapen. I detta namn koncentrerade jag allt, som jag
ville bekämpa till det yttersta och som jag svor att aldrig förlika
mig med. Det var min hannibalsed, och jag var ej den ende,
som då svor den. Därför gick jag till västern för att så mycket
bättre utföra den.»
Såsom konstnär infriade Turgenev sitt löfte genom den berömda
novellserien »En jägares anteckningar», som inleddes 1847 med
byskissen »Chor och Kalinitj». Det var psykologiska studier av
bondelivet, som framställdes icke blott i dess förnedringstillstånd,
utan ock från dess goda sidor, för att visa, hurusom bonden
ock var människa, värd ett bättre öde. Narodnikerna överträffade
Turgenev i realism, men ingen kan mäta sig med honom i den
konstnärliga finheten och i naturmålningens skönhet — man läse
t. ex. den lyriska bilden »En utflykt i skogen». Och det allra
mesta var grundat på egna iakttagelser, t. ex. historien om »Mumu»,
hunden, som den stackars drängen Gerasim själv dränkte i
förtvivlan. Det påstås, att Alexander II blev så gripen av dessa
interiörer från lantlivet, att läsningen av Turgenevs jägarberättelser
skulle ha stärkt honom i beslutet att avskaffa livegenskapen.
Och Turgenev handlade själv efter sina principer. Vid moderns
död (1850) gav han godsets underhavande personlig frihet, och
vid den rättsliga slutuppgörelsen med dem skänkte han efter 33
procent av deras utskylder. Han följde alltid bondefrågan med
stort intresse och var en mycket human husbonde, som vid varje
besök på Spasskoje sörjde för böndernas trevnad och välstånd.
Men till djupet av den ryska bondesjälen kunde han aldrig tränga —
därtill var han för skeptisk och för aristokratisk. För att lösa
den sfinxens gåta vore det ej nog att såsom slavofilerna sätta på
huvudet en marmolka (bondmössa), och emancipationen kunde
ej bära de åtrådda frukterna på grund av böndernas materiella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
