Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Den moderna samhällskritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
TRETTONDE RAPITLET.
kunnen I bliva jämställda med, om I viljen arbeta på er egen
utveckling. Lyften er ur edra kyffen, mina vänner 1 Lyften er —
det är icke så svårt — och gån ut i det fria, klara dagsljuset!
Det är ljuvt att leva på Quds gröna jord; vägen är lätt och
intressant. Försöken blott! Läsen deras skrifter, vilka tälja för
er om den rena livsglädjen, om huru människan kan vara god
och lycklig... Önsken att bliva lyckliga — blott den starka
åtrån är nog. För detta syfte skolen I med njutning sörja för
eder utveckling; däri ligger lyckan. Huru många njutningar
öppna sig ej för den utbildade människan!... Försöken blott,
så blir det bra!»
Tjernysjevskij har kallats den skönlitterära nihilismens skapare,
något som han själv säkerligen icke skulle velat godkänna. Över
huvud har det svävande uttrycket »nihilist» i Ryssland haft en
särskilt dålig klang, enär det användes av de reaktionära
romanförfattarna (Ljeskov, Kljusjnikov, Avenarius och Vsev. Krestovskijj
såsom liktydigt med litterär proletär, slusk. Lånat från
västerlandet, där nihilism i medeltiden betecknade en kättersk,
skolas-tikern Pietro Lombardo falskeligen tillskriven sekt, som förnekade
Kristi mänskliga natur, användes ordet i ryskan först av Nadezjdin
på 1830-talet i betydelse av skeptisk förnekare och likaså av
V. Bervi (prof. i fysiologi vid Kazans universitet) i en
psykologisk studie. Men populärt vart ordet först genom Turgenevs
»Fäder och söner», där Bazarov presenterar sig såsom nihilist,
såsom förnekare av all auktoritetstro och alla nedärvda begrepp.
Den unga generationen, som i Bazarov såg en karrikatyr (Pisarev
kallade honom »tänkande realist»), ville dock ej veta av termen,
och den försvann ur ryska litteraturen redan på 1870-talet, ehuru
den fortlevat i den europeiska litteraturen såsom beteckning för
rysk revolutionär i allmänhet.
De ryska revolutionsmännen hava föga med kulturhistorien att
skaffa, och om dem är tillräckligt ordat i politiska skrifter. Några
av dem hava emellertid gjort sig så bemärkta även i litteraturen,
att de ej här kunna alldeles förbigås.
Främst möter oss den ryska revolutionens veteran Peter Lavro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
