Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Den moderna samhällskritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
TRETTONDE KAPITLET.
lands omdaning enligt den västerländska kulturen, att det här ej
kan alldeles förtigas — det är Tjitjerin.
Boris Nikolajevitj Tjitjerin föddes i Tambov 1828 (samma år
som Tolstoj och Tjernysjevskij), blev professor i statsrätt vid
Moskvas universitet och borgmästare i samma stad, men avsattes
vid kröningen 1883, enär han i ett tal vågat påstå, att de
föregående regeringarnas alla reformer hade varit meningslösa, därför
att hela samhället ej fått medverka. Han flyttade då ut på landet,
ägnade sig åt vetenskapliga studier och dog omedelbart före det
östasiatiska krigets utbrott. Bland hans skrifter märkas en »Kurs
i statslära», »Ryssland vid slutet av det nittonde århundradet»
samt uppsatser om den polska och judiska frågan, vari han skarpt
uppträdde mot all s. k. tvångsassimilation och betonade, att
herraväldet över främmande folk (polacker, finnar o. s. v.) pålägger
ett tungt ansvar, enär segraren bör vara även moraliskt
överlägsen för att kunna göra erövringen till en kulturell välgärning.
Tjitjerins politiska samhällslära — det utförligaste statsrättsliga
system, som Ryssland haft alltsedan Speranskij i västerländsk
riktning — är och förblir den förnuftiga grundval, varpå den
späda konstitutionalismen skall kunna byggas upp till varaktig
båtnad för landet. Han uppvisade först och främst, att de
revolutionära strömningarna hade blivit allt ymnigare just genom
Alexander III:s reaktionära politik, och att reaktionen vart allt
hänsynslösare efter varje revolution med dess oundvikliga
förlöpningar. Följden härav måste bliva en kulturell stagnation,
varigenom oppositionen i sin förtvivlan kunde bringa landet till
svåra katastrofer. Därför måste regering och samhälle närma
sig varandra i en frihet, som redan ingått i det civiliserade
Europas medvetande och haft en ofantlig betydelse för den
sociala utvecklingen. Men en fri utveckling är otänkbar utan
samhällets delaktighet i styrelsen, och villkoret för en rysk
parlamentarism vore den politiska bildningens och den folkliga
kunskapens höjande.
»Betingelserna för en sund monarki äro: konstanta lagar,
kollegial administration under offentlig kontroll, oavhängiga domstolar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
