Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Den nya novellistiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYA NOVELI.ISTIKEN.
275
pris plötsligt världsberömde Maksitn Gorkij. Han kände också,
likasom Oblomov, en viss ängslan inför allt det komplicerade,
som ligger i den moderna kulturen med dess sociala förpliktelser.
Men han dukade ej under av trötthet eller feghet och hade ett
hänsynslöst mod att presentera sig själv och sina olyckskamrater
i det klaraste solskenslynne, även fast himlen var mulen; det
fanns hos honom något av den »breda naturens» ungdomliga
friskhet, oberörd av stadens kvalm och kulturella vanor och
ovanor. Gentemot Dostojevskijs tro på lidandet såsom ett
nödvändigt gott, såsom medlet till fullkomlighet och dygd, menar
Gorkij, att människan är född att njuta livet så fullt och rikt
som möjligt, och ehuru han själv är en vek, känslig natur, hyser
han alls intet medlidande med samhällets olycksbarn och gör
dem ej heller till föremål för ett sentimentalt beklagande.
Gorkij står främmande för 1860-talets ideella tro på bildningens
uppfostrande ofelbarhet och förhåller sig mycket kyligt mot det
tolstojska sedlighetsidealet. Han älskar den individuella friheten,
viljekraftens suveränitet, kastar över bord den konventionella
etikens lagar och ser det väsentliga felet hos kultursamhället däri,
att den prisade kulturen blivit ett klass-monopol, så att den stora
massan icke kan bli delaktig av dess förmåner. Men framför
allt är han en svuren fiende till Tolstojs icke-motstånd mot det
onda. Tvärtom, makt skall sättas mot makt, ett gift kräver
motgift; är samhället dåligt, bör det angripas med alla till buds
stående medel, och om människan ej får, vad henne tillkommer,
vare det hennes rätt att taga. Med sådana åsikter har Gorkij
kommit att bliva en litterär förkämpe för den politiska
revolutionen i Ryssland, och häruti ligger hans egentliga betydelse.
Såsom originellt skapande konstnär har han blivit betydligt
överskattad.
Gorkijs liv — för så vitt det hittills är känt — tarvar här ingen
närmare redogörelse. Såsom enda barnet till en obemedlad
hantverkare vid namn Pjesjkov föddes han d. 27 mars 1868 i Nizjnij
Novgorod och döptes till Aleksej Maksimovitj. Tidigt föräldralös,
slet han mycket ont som hantverkslärling i barndomen och upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
