Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Krist och Antikrist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
TRETTONDE KAPITLET.
rättare sagt: han drömmer om den tid, då Krist och Antikrist,
d. v. s. det gudomliga och det mänskliga, anden och köttet
skola uppgå i en ny enhet, i en harmonisk förening, en
försoning mellan västerländsk kultur och rysk mystik i Pusjkins och
Dostojevskijs anda, ett slags religionsestetisk nietzscheanism, ett
rike, som skall förena »titanens kraft med galiléerns kärlek, den
trotsige Prometevs med den blide Kristus *. Merezjkovskij
föresätter sig något icke mindre än att söka lösningen av ett problem,
som måste förutsättas vara olösligt: att sätta likhetstecken mellan
jord och himmel, mellan .kött och ande, mellan Dostojevskijs
människogud och kristendomens gudamänniska. Enligt hans
uppfattning går den historiska utvecklingen från det rent mänskliga
(hedendomen) — via Dostojevskijs »gorillor»! — till det
gudamänskliga, d. v. s. till en av kristna principer luttrad och
förädlad hellenism. Ty »grundfelet i vår tid är — säger
Merezjkovskij och därutinnan har han väl icke så orätt -— att den varken är
hednisk eller kristen, utan ömkligt haltande åt båda sidor. Vi äro
kristna blott i ord, men i själva verket gudlösa människor, som av en
Sokrates eller Plato kunde lära oss åtskilligt av sann kristendom.»
Denna tankegång genomlöper allt, vad Merezjkovskij skriver,
och gör sig särskilt märkbar i den stora studien om
Dostojevskij och Tolstoj, vilka för honom äro den tes och antites, varpå
han grundar sin syntes. Det litteraturkritiska arbetet innehåller
många skarpsinniga, stundom snillrika reflexioner; men det synes
mig, att just i de punkter, där han vill bevisa sin kardinalsats
om köttets och andens förening, är han svagast i sin bevisföring.
Han upprepar sig oupphörligt, leker med vackra ord och letar
ur Pusjkins dikter fram tankar och undermeningar, som Pusjkin
säkerligen aldrig haft. Och det kan ej heller vara annorlunda, ty
Moskva är intet tredje Rom, och med cyrilliska bokstäver har
förklaringen ej givits på den egyptiska trollformel, som tjusat Merezjkovskij:
»Himmel ovan, himmel nedan.
Stjärnor ovan, stjärnor nedan.
Allt, som ovan är, är nedan.
Om du fattar — lycklig du!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
