Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vladimir den helige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
underdånighetsförhållande, vari den från början befunnit sig under
den världsliga makten. Och fastän den även i Ryssland ingalunda
saknade ett ofta ganska stort inflytande, rubbade den på intet vis
statens allmakt. Fursten kunde efter behag till- och avsätta
biskopar; till och med det kyrkliga beroendet av Bysans mera tolererades
än hade rättslig grund. Fann fursten icke lämpligt att antaga en
biskop, som sändes honom från Bysans, tog han helt enkelt en
annan. Då Ryssland sedermera efter turkarnas erövring av
Konstantinopel 1589 erhöll sitt eget patriarkat, jämställt med detta höga
kyrkoämbete i Konstantinopel och de övriga österländska påvarna
i Jerusalem, Antiokia och Alexandria, vart, säger doktor Jensen,
»denna kyrkliga maktförflyttning utan inflytande på det andliga
livet i Ryssland, och lika litet betydde det för den ryska kulturen,
att Peter I upphävde patriarkatet och i dess ställe satte den så
kallade Heliga synoden, som genom sin världsliga chef,
överprokura-torn, blev blott ett nytt uttryck och verktyg för tsarernas
självhärskardöme. »
Vladimir förstod emellertid konsten att åt de kristna kyrkliga
festerna förläna en karaktär, som för folket ersatte de hedniska
offerkalasen och som i hög grad tilltalade ryssens smak för fråsseri
och dryckenskap, i full överensstämmelse med Vladimirs
skarpsinniga iakttagelse att »drickande är ryssens stora glädje».
Vladimir nöjde sig icke heller med att inskränka dessa festliga lag till
sitt eget hovfolk, utan lät hela folket bli delaktigt av dem. Varje
vecka åto och fråssade hans följesmän och staden Kievs äldste vid
bord, som Vladimir lät duka vid sitt hov, även om han icke
personligen befann sig i Kiev.
IVled grannstaterna sökte Vladimir bevara freden, vilket också
lyckades till en tid med Polen, Böhmen och Ungern, men helt annat
var förhållandet till petsjenegerna, med vilka Vladimir kom i krig.
År 992 stod hans här i närheten av Perejaslavetz mot
petsjeneger-nas läger. Legenden berättar, att striden skulle avgöras genom
en tvekamp, men då en jättestor petsjeneg framträdde, vågade
ingen ryss upptaga striden med honom. Slutligen erbjöd sig en
gubbe att hämta sin yngste hemmavarande son, som dittills ännu
ingen kunnat övervinna, och låta honom kämpa mot petsjenegen.
Ynglingen kom och under tvekampen, som försiggick i båda
härarnas åsyn, lyckades ynglingen efter en långvarig kamp strypa petsje-
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
