Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det gamla Rysslands kulturella tillstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
korporation, utan en församling, som inkallades för tillfället. De
äldre följesmännen voro fortfarande härens överbefälhavare, och
många bland dem hade sin särskilda personliga drushina. Åt dessa
äldre följesmän anförtroddes diplomatiska uppdrag och
underhandlingar, förmyndarskapet över unga furstar, och så väl i krig som i
fred tillhörde de furstens närmaste hovstat, varför de också alltid
hade sina lius i hans residensstad. De beklädde alltid vissa ämbeten,
dels såsom tusen män (tisätzki), överanförare för alla trupper, som
furstendömet uppställde, och såsom förmedlare mellan följe och
landskap; dels såsom dvorskoj, det vill ungefär säga hovmästare, såsom
befälhavare för den furstliga drushinan och domare i alla
angelägenheter, som vidkommo densamma; vidare såsom ftosadnik,
ståthållare, furstens representant i de av honom besatta områdena, och såsom
■tiun, hushållare, furstens betrodde uppsyningsman, som på den
tiden emellertid hade större betydelse än senare. Han var icke blott
överdomare, ledare av städers grundande och koloniseringar, utan
även militärisk befälhavare. Slutligen togos ur den äldre
drushinan även djaki, furstens diplomatiska agenter och skrivare.
Utom furstendömen delades det gamla Ryssland även i kretsar,
s. k. volost, som antingen omfattade ett helt furstendöme eller
delar av ett sådant, eller också en stad med dess biorter och
tillhörande landtområden. Varje volost hade sin församling, vetsje, vilken
sammanträdde i huvud- och residenstaden och i vilken icke blott
huvudstadens, utan även biortens fria invånare, vilka gemensamt
betecknades såsom ljudije eller muski, d. v. s. folk eller män,
deltogo. Allt efter den framgång, med vilken en fri banade sig väg i
livet, hade han större eller mindre anseende, och de olikheter, som
uppstodo på detta sätt, förskaffade honom en rad bibeteckningar
såsom bättre, ringare o. s. v. Saknades varje beteckning, ansågs
han tillhöra medelklassen. För småfolk användes också
betecknings smerd, ett ord som ungefär betyder »de illaluktande»; högst
stodo bojarer och ognitsjaner, en mellanställning intogo köpmännen,
hupez, som dock icke bildade ett särskilt stånd, utan liksom alla
andra kunde vara krigare eller stadstjänare, när detta var nödvändigt.
En furste erhöll vid sin födelse två namn, ett furstligt, antingen
skandinaviskt eller slaviskt, t. ex. Volodimir eller Svjatopolk, och
■ett kristligt, grekiskt namn såsom Mikael, Vasili (=Basilius).
Vanligen nämndes han vid sitt furstliga namn. Detsamma gällde om
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
