Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Novgorod och Alexander Nevskij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som icke blott erkände Alexander såsom storfurste i Vladimir, utan
också gav honom en mongolisk här till att bekämpa sin broder.
»Hjälp himmel», utropade Andrej vid denna underrättelse, »hittills
ha vi åtminstone sins emellan utkämpat våra strider, men nu för en
av oss tatarerna mot de andra in i landet; hellre vill jag draga till
främmande land än sluta vänskap med tatarerna och tjäna dem!»
Andv^j samlade visserligen sina trupper och drog sina fiender till
mötes, men blev slagen och måste gripa till flykten. Perejaslavl
intogs imellertid, hans gemål dödades, hans barn bortsläpades i
fångenskap, och storfurstendömet Vladimir överlämnades åt
Alexander Nevskij. Trots allt detta försonade sig likväl bröderna
senare, och Andrej mottog till och med av brodern, som bragt så
mycken olycka över hans familj, ett delfurstendöme i Susdal.
Alexander var en hård broder: Jaroslav fördrev han från Novgorod, och
även med sin son Vasilij kom han i delo, då denne sökte motsätta sig
sin faders politik, som fordrade obetingad underkastelse under
horden.
Batu-kan hade dött 1255 och följts av sin son Sertak, som
emellertid redan 1257 avled, sannolikt av gift, som hans släktingar givit
honom. Nu besteg Batus broder Beke tronen och anordnade
omedelbart strax efter sitt tillträde till regeringen en allmän folkräkning
och beskattning i hela Ryssland. Även Novgorod skulle
underkastas denna åtgärd och råkade vid denna underrättelse i den
häftigaste upphetsning. Man kände nämligen blott allt för väl den
grymhet och smälek, som voro oskiljaktiga från en tatarisk
skatteindrivning. Posadniken Michalka föll offer för folkets raseri, och
storfursten Alexander Nevskij ansåg lämpligast att personligen
infinna sig i Novgorod tillsammans med de tatariska
skatteindrivarna. Men även han kunde icke genomdriva sin vilja. Det
högsta novgoroderna medgåvo var att låta de tatariska buden
oför-kränkta avresa med skänker. Ja, Alexanders son Vasilij, som då
var furste i Novgorod, grep till flykten för att undandraga sig sin
faders fordringar och inneslöt sig i Pskov. Alexander ingrep
emellertid med stor kraft. Vasilij föll i hans händer och fördes till Susdal,
hans rådgivare straffades, och om Alexander icke genast använde
tvångsåtgärder mot Novgorod, så berodde detta endast på att han
uppskjutit dem. År 1259 sPre(i sig ett rykte i staden, att en väldig
tatarisk här vore i antågande, och på grund av detta rykte beslöt
man ge med sig. Men då Alexander Nevskij för andra gången kom
med de tatariska indrivningarna, de s. k. baskakema, utbröt uppror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
