Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Tatarväldet i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läder. Såsom angreppsvapen tjänade den hemvanda bågen med
sina 2 fot långa pilar med fruktansvärd anslagskraft, kroksabeln
och lansen. Manskapet var förträffligt inövat efter noggranna
föreskrifter; ljudlös stillhet härskade i leden då det ryckte i strid. Den
stränga tukten stöddes av den knappa förplägningen, varemot
såsom belöning för tapperhet vid tillfälle de vildaste utsvävningar
voro tillåtna. Dsjingis-kan förfogade även över framstående
fältherrar, som voro honom troget undergivna: Dsjebe Mukudi och den
största bland dem, Subutai, om vilken berättas, att han från Korea
till Ungern belägrat 32 städer ocli vunnit 65 fältslag.
Mongolerna förstodo förträffligt belägringen av fasta platser,
varvid kinesiska ingenjörer gåvo dem anvisningar. Ofantliga
kastmaskiner slungade tunga stenmassor, och även eldkulor användes
till och med i strid på öppna fältet. Förlusten av 10,000 man ocli
mera vid en belägring, säges det, betydde icke det minsta för dem,
och för den skull lyckades de också alltid intaga de belägrade
städerna. Deras krigskonst bestod huvudsakligen i härens
fördelning i särskilda häravdelningar och dessas skickliga användning och
återförening trots de ofantliga avstånden, i de utomordentligt snabba
marscherna, de lika plötsliga som häftiga angreppen och framför
allt i den fasta ordningen under striden, som utom låtsad flykt tillät
de konstrikaste krigslister. Dsjingis-kan lade för den skull också
den största vikt på sina underofficerares duglighet.
Mongolernas förnämsta medel till att skrämma fienden — i
förbigående sagt, ett medel, som i vidsträckt mått upptagits även av
ledningen av våra dagars största militärmakt — var den
fruktansvärda grymhet, med vilken kriget fördes. Redan på förhand
förkunnade kanen sina fienders undergång, om de icke genast
underkastade sig. Mestadels lät han nedhugga de i drabbningen tagna
krigsfångarna. Men även de, som gåvo sig, och de vapenlösa
tillintetgjordes efter den ohyggliga grundsatsen, att verket måste
föras till slut och att endast de döda icke längre göra motstånd. Hela
stadsbefolkningar nedhöggos sålunda, gamla, barn och fullvuxna,
kvinnorna, sedan de först fått tjäna till att tillfredsställa den
skändligaste vällust; på sin höjd att någon av de vackraste skonades för
kanens och hans stormäns räkning. Skickliga hantverkare
benådades ofta med att nödgas vandra till Mongoliet. Mången gång
uppsökte tatarerna omigen stadsruinerna för att mörda den
jämmerliga människoåterstod, som möjligen krupit fram ur sina gömslen;
aldrig höllo de ett givet löfte, och varje ridderlig dygd var fullkom-
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
