Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Landsdelar och befolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pyntat med av guld skinande helgonbilder, och denna rika
utsmyckning bildar en stark motsats mot den övriga omgivande
fattigdomen.
Storryssarnas stugor uppfyllas vintertiden av en fördärvad, skämd
luft, som nästan icke kan inandas. Husets fot omgives av en vall
av gödsel för att hålla det varmare. Fönstren, vilka stundom
täckas av halm, hindra den yttre luftens inträngande. Andedräkten
och indunstningen från familjens alla medlemmar förpesta rummet,
och den yttre luften intränger endast då dörren hastigt öppnas av
husfolket, som går ut för att sköta sina angelägenheter. De
storryska stugorna vimla också av insekter av alla slag i sådana massor,
att all vistelse i dem tidtals blir omöjlig. För att göra ända på
ka-kerlackorna finnes blott ett medel: att lämna stugan obebodd under
några dagar under den strängaste vintern. Bönderna begagna sig
verkligen ofta nog också av detta heroiska medel ocli irra under
den starka kölden omkring i skogen i närheten av sina stugor.
Denna skildring av den storryska bondens bostad är ju
ingalunda tilltalande, men synnerligen dyster är den beskrivning, som
en framstående ocli objektiv rysk publicist, Novikov, lämnar om en
rysk by så nära våra dagar som år 1906. »Den resande i
Ryssland», säger han, »förvånas över den dystra enformighet, landets
sceneri erbjuder. Miltals med skog med en labyrint av småskog
avbrytes av rågåkrar, också hela mil i utsträckning, eller av
trädes-land, som icke brukats på åratal. Vintertiden gör snöns vita täcke,
som stundom är ända till 6 fot djupt, enformigheten ännu mera
enformig. Byarna äro upprörande tröstlösa; usla timmerstugor äro
uppförda på bara marken utan trädgårdar eller träd, som kunna
fröjda blicken. Vår ocli höst äro vägarna ofarbara till följd av
gyttjan; sommartiden sjunker foten djupt ned i dammet; vintertiden
fastna vagnarna i snödrivor ocli gropar. Stugornas inre är lika
avskräckande.»
»Än i dag», säger Novikov »uppvärmes hälften av alla
bondstugor på ’svart sätt’ — men vet väl stadsbon vad detta betyder? Det
vill säga, att på morgonen, då det eldas, samlar sig i stugans övre
del en ogenomtränglig rök, som söker sig ut genom springor eller en
särskild öppning, mestadels likväl genom den för detta ändamål
öppnade dörren. Invånarna tillbringa denna tid liggande eller
sittande på golvet för att icke sluka för mycket rök. Genom dörren
intränger en köld av 20° C. Är det slut med eldningen, tillstänges
varje öppning och det blir varmt i stugan som i en bastu. På mor-
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
