Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Landsdelar och befolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litauiskt landskap med bondstuga.
egentliga litauerna i östra delarna av guvernementet Kovno och i
västra hälften av Vilna, Suvalki och Grodno, dels zemajlagerna,
samogitierna eller shmudj i västra hälften av Kovno. Båda
gruppernas dialekter skilja sig icke mycket från varandra.
Litauern a äro merendels resliga och kraftfullt byggda, men sakna
slavernas smidighet och naturliga elegans. Man finner bland dem
mera sällan än bland ryssarna dessa platta ansikten, som förläna
dragen ett om mongolerna påminnande utseende. Ansiktet är ovalt,
näsan lång och fin, läpparna äro smala, ögonen blå; de ha vitt skinn
och ljust, mera sällan kastanjebrunt hår samt likna i allmänhet
mera germaner än slaver. Deras kvinnor ha mycken friskhet, milda
ögon och ett rörande ansiktsuttryck. Verkligt vackra kvinnor äro
icke sällsynta. Den litauiska bonden utgör en sällsam motsats till
polacken genom sin enkla dräkt. Han undviker lysande färger,
band och fransar, och hans gråaktiga kläder, utan broderier, vittna
om hans anspråkslösa karaktär. Litauerna äro misstrogna, men
mycket gästfria och flegmatiska. Deras sånger eller daynos visa,
att de äro skarpa, stundom fint ironiska iaktagare, men milda,
vemodiga och utrustade med en stark känsla för naturen, en stor del
av deras originallitteratur består av s. k. randas, d. v. s. sorge- och
avskedssånger; deras poesi är sorgsen råsom hos ett döende folk,
skulle man kunna säga. I öster står deras språk under slaviskt,
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
