Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Landsdelar och befolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från staden ligger Bjela Vej askogen, där visenten (Bison bonasus)
ännu finnes.
I Njemens övre floddal ligger den lilla staden Novogrudov eller
Novogorod Litovskij, den polska skalden Mickiewicz’ födelseort, de
litauiska furstarnas residens, innan de flyttade till Troki och Vilna,
Grodno, huvudstad i
guvernementet av samma namn,
55800 inv, på högra stranden
av Njemen omtalas redan
omkring 1120 och förstördes
nästan fullständigt 1241 av
mongolerna och sedermera 1284
och 1391 av tyska ordens
riddare. Bland stadens kojor och
låga stugor höjer sig här och
där en stor byggnad, en
kasärn eller ett adligt palats.
Från 1675 sammanträdde var
tredje polsk riksdag i Grodno,
och 1793 begick riksdagen den
skändligheten att underskriva sitt lands delning mellan Ryssland,
Österrike och Preussen; 1795 nedlade Polens sista kung Stanislaus
August, därstädes också sin krona.
Litauens största stad, som fordom var dess huvudstad, Vilna
eller Vilno, 188300 inv., har ett vackert läge på en 200 m. hög kulle
vid Vilejkas mynning i Vilija. Staden är trångt byggd och smutsig
med dålig stenläggning, men har flera palats, som tillhör polska
familjer, och många ålderdomliga kyrkor och byggnader. Vilnas
historia går tillbaka till en tid, då staden tyckes ha varit
medelpunkt för dyrkan av den hedniska guden Perkun, motsvarande
germanernas Tor. Redan 1323 blev Vilna de litauiska furstarnas
residensstad, och storfursten Vladislav Jagello lät 1387 införa
kristendomen och på Perkuns gamla offerplats uppföra
Stanislaus-katedralen, som flera gånger restaurerats. Samma år erhöll staden
Magdeburger rätt. Vilna nämndes ofta i striderna mot Polen, tyska
ordens riddare, tatarerna och ryska storfurstarna, och senare hade
staden att utstå svåra lidanden genom svenskars, ryssars och
kosackers plundringar, till dess att staden 1794 slutligen
erövrades av ryssarna. Till dess märkvärdigheter hör
Ostro-Branca-kapellet med en undergörande Gudsmoders bild, som hålles i stor
Nikolaimonumentet i Kovno.
168
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
