- Project Runeberg -  Ryssland och dess tsarer / Förra delen /
187

(1919-1920) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Landsdelar och befolkning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

By i Ukraina.

vita havet till vågor och virvlar. Men även under den vänligaste
årstiden erbjuder den oändliga ytan av vit sand och rödaktig lera, på
vilken endast några grå malört- och euforbiaväxter synas, en
tröstlös anblick. Då man i vagn efter snabba stepphästar reser
genom denna öken, ter den sig som en brandgul matta med grå ränder.
Tid efter annan korsas vägen av klyftor, som äro svåra att
passera och som upprivits i marken av de forsande åskregnen; därpå
slingrar sig vägen kring ett träsk, vars vitaktiga vatten skimrar
genom en skog av rör och säv. I fjärran beteckna blodröda
saltörter en saltpöl, och längst bort vid synranden antyda tunga
molnbankar havskustens närhet. Marken utstrålar en outhärdlig glöd.
Vind blåser upp och jagar stoftvirvlarna framför sig. På ömse sidor
om vagnen flyga återstoder av torra plantor i luften. Av vinden
hoppressade till nystan, framstorma dessa ’stepplöpare’,
överbjudande varandra i snabbhet, över marken och förfölja varandra
i vilda meterhöga språng, liknande av onda andar jagade spöken.
Då och då håller vagnen några ögonblick utanför en usel, till
hälften i sand begraven koja. Man ser en mänsklig gestalt med
förvildad blick och okammat hår; därpå går färden vidare ut i öknen.
Sällan ser man i fjärran kalmuckernas eller kirgisernas filtjurtor
eller gravkullarna, de s. k. kurgan, över fordom fallna krigare. Ofta
flyger vagnen fram hundratals kilometer, utan att man upptäcker
andra tecken till människans närvaro än de spår, hjulen
kvarlämnat i den hårda leran. I denna öken äro träden nästan alla okända,
och de få, som finnas, vördas med en slags helig fruktan såsom en
gudoms underbara gåva.»

*


187

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:49:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rysstsar/1/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free