Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Landsdelar och befolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rutenisk bondgård.
som ofta förekomma bland storryssarna, träda hos lillryssarna
fullständigt i bakgrunden. Mörka ögon och brunt hår äro vanligare
än hos storryssarna, men flertalet av rekryterna hade likväl ljusa
ögon och blont till kastanjebrunt hår; endast 18 proc. hade mörka ögon.
Lillryssarna äro sålunda ett blandningsfolk. Sydryssland har
också allt ifrån äldsta tider varit en tummelplats för folkvandringar.
Ända från stenåldern känner man längs dessa floder en
långskallig befolkning, som jordade sina lik i sittande ställning och
rödfärgade deras ben. Denna befolkning följdes av en annan, som brände
sina lik, kände krukmakarkonsten och av några historieforskare
betraktas såsom urslavisk. Sedermera behärskas de sydryska
stepperna av nomader, av vilka skyterna, som själva kallade sig
skolo-ter, äro mest kända. Höga gravkullar, s. k. hurganer, och
namnen på södra Rysslands huvudfloder, såsom Don, Donetz, påminna
om dessa sannolikt iraniska stammars närvaro. På dem följde
goterna och ett antal turkiska nomader, såsom polovzer, petsjeneger
och andra, med vilka gammalryssarna kämpade, men ofta ingingo
förbund och äktenskap. Dessa folk fördrevos och utrotades av
mongoler och tatarer.
Över allt där lillryssen bor långt ifrån storstäderna och
fabrikscentra har han ännu bibehållit sin nationaldräkt, som likväl är
190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
